Det finns inga tecken på att Ulf Lundell skulle behöva gå i pension och sluta turnera som han säger att han ska göra efter denna turnén. Det är en mycket vital 66-åring (det är faktiskt också hans födelsedag idag) som rockar UKK så golvet gungar i hela tre och en halv timme.
Jag har själv en lång relation till Ulf Lundells böcker och musik. Jag läste Jack när den gavs ut 1976 och har sedan dess läst de flesta av hans böcker. Jag har också lyssnat på hans musik sedan det första albumet Vargmåne 1975. Det är något med Lundell som fascinerar mig och som jag kan relatera till på något sätt även om vi har ganska olika bakgrund. Det är bara 5:e gången jag ser honom live och det är lite i jämförelse med de riktiga fansen. Bredvid mig sitter en man som såg honom första gången 1976 och sedan dess sett honom kanske två gånger per år i snitt, då ligger man i lä.
Ulf Lundells gamle vapendragare Janne Bark. (Foto: Morgan Jansson)
Det tar lite extra tid att komma in i konsertlokalen denna fredag. Det beror på ökad säkerhet efter det förhöjda terrorhotet. Alla besökare muddras och det rör sig uniformerade poliser i konserthuset. När Ulf Lundell går på scenen på utsatt tid så är det fortarande många luckor i publiken. Lundell själv verkar ganska irriterad över att folk är sena.
Det fanns ingenting som tydde på att Ulf Lundell skulle behöva pensionera sig. (Foto: Morgan Jansson)
Han kommer in på scenen ensam med en akustik gitarr och spelar en skön version av låten Östra Svealand, kanske ett passande låtval när han är i Uppsala. De andra sex musikerna med den gamle vapendragaren Janne Bark gör sedan Lundell sällskap på scenen. De kör igång med fullt ös och spelar först låten Chans från albumet den vassa eggen som kom 1985. Bandet är oerhört samspelt och tajt och ibland kan man tro att det är självaste E-Street Band som kompar Lundell istället för Springsteen. Man hör väldigt tydligt de starka influenserna från Springsteen och särskilt påtagligt blir det när saxofonisten drar solon i bästa Clarence Clemmons stilen.
Foto: Morgan Jansson
Svetten sprutar efter tre fyra låtar och Lundell frågar - har alla kommit nu då? Annars är han ganska sammanbiten och allvarlig i början av konserten. Det första tacket kommer efter den femte låten. Tempot sänks en stund och de framför flera ballader. Det är skönt med tempoväxlingarna. Jag imponeras av Lundells röst men det är inte alltid lätt att höra texterna om man inte, som många, kan dem utantill.
Foto: Morgan Jansson
Lundell spejar ut över publiken och frågar var är ungdomarna, längst bak? Grabbarna längst fram har blivit gubbarna längst fram. Någon i publiken försöker att gratulera på födelsedagen när Lundell just ska berätta något. Hans svar blir "Äh lägg av nu...jag försöker säga något, men skit i det, den här låten får tala för sig själv" Det är öppna spjäll och fullt ös som gäller när de framför "den vassa eggen" och därefter "Omaha". När de en stund senare spelar den gamla hiten " (Oh, la, la) jag vill ha dig så gungar golvet rejält.
Foto: Morgan Jansson
Lundell tycker det är en korkad låt och beskriver bakgrunden och när han och hans f.d. hustru var på Studio 54 i New York. Han påstår att de bara var där i c.a 15 minuter. När de lite senare framför låten "hon gör mig galen" så sjunger publiken med på bästa brittiskt fotbollsmanér. De är frikostiga med extranummer och kommer in flera gånger. Ulf Lundell börjar samtidigt att se mycket mer glad ut. Lundell kastar ut ett par munspel i publiken och de som fångar dem blir överlyckliga.
Foto: Morgan Jansson
Han börjar sedan att berätta lite små anekdoter. Bland annat om de två katter han hade när han bodde i ett litet hus i Vitabergs parken och hur han köpte Vov och delade en burk med katterna. Katterna hette Frank efter Sinatra och Bessie efter Smith. Lundell blir imponerad av publikens kunskaper. Han berättar också att han numera värmer upp med rödbetsjuice inför konserterna. När de kommer in på scenen och kör igång igen så passar någon i publiken på att utbringa ett fyrfaldigt leve för jubilaren.
Ulf Lundell kommer tillbaka till Uppsala i december. (Foto: Morgan Jansson)
Vi får också bland annat höra Sextisju, sextisju från det första albumet Vargmåne. Konserten avslutas efter 3,5 timmar med en skön version av Club Zebra från 2002. Vi har verkligen fått valuta för pengarna och de flesta går hem med ett leende på läpparna, så också Ulf Lundell, som verkade mycket nöjd.
Fick du inga biljetter till spelningen på UKK så får du en ny chans att höra och se Ulf Lundell. Han är tillbaka på UKK för en ny spelning den 29 december i år.
