Förväntningen är hög och känns i luften på ett fullsatt Uppsala Konsert & Kongress denna Allhelgons dag som i år sammanfaller med Halloween. Frank Zappas son Dweezil tillsammans med band, Zappa plays Zappa ska snart spela.
Bandet kommer in på scenen utklädda till olika Star Wars figurer dagen till ära. Den minst utkädda är just Dweezil Zappa som också till skillnad från sin far har ett alldagligt utseende. Dwezil lägger ner sin ansiktsmask på golvet och tillönskar publiken Happy Halloween! Konserten börjar sedan med just temat från Star Wars.
Därefter framför de hela albumet "One size fits all", som firar 40-års jubileum just i år, i ett sträck. Ljudet är tyvärr inte det bästa och jag sitter och funderar på att något saknas, det lyfter inte riktigt fast musikerna är mycket spelskickliga och samspelta, det känns lite för regisserat på något sätt.
När de spelat igenom hela "One size fits all" albumet så tycker jag att konserten lyfter ordentligt. Då börjar del två (utan paus) med "Torture never stops" från albumet "Zoot Allures" från 1976 och fortsätter därefter med "The Grand Wazoo" från albumet med samma namn från 1972. Det albumet har en jazzbetonad prägel och det hör man inte minst på Sheila Gonzales härliga saxofonsolo. Det är där någonstans det vänder från att ha varit helt ok till att bli väldigt bra.
Dweezil blir sedan lekledare ett tag då han delar in publiken i olika delar. De som sitter till vänster (där jag själv befinner mig) ska skratta som en galen seriefigur. De till höger ska säga olika ramsor på det som Dweezil påstår att amerikaner känner till om Sverige: The swedish chef från Mupparna och the swedish bikini team. De i mitten ska klappa händerna i takt och sedan hoppa. Det känns lite tramsigt men ändå blir det rätt kul.
Dweezil berättar sedan att pappa Frank var mycket produktiv, han släppte närmare 80 album, ibland 5 stycken om året så de har en stor katalog att välja ifrån. De framför sedan en härlig version av Cosmik Debris från albumet Apostrophe (') som släpptes 1974. För mig blir detta nog kvällens höjdpunkt. Baby Snakes, som är från soundtracket till filmen med samma namn som passande nog också innehåller Frank Zappas Halloween konsert från 1977, kommer därefter och följs av Uncle Remus som innehåller teatraliska inslag av bandet.
Dweezil plockar upp en pojke från första bänkraden på scenen. Pojken visar sig heta Joel och är 11 år, Dweezil påpekar att det är bra föräldrarskap att ta med sig sitt barn på en konsert som denna. Dweezil frågar om Joel spelar något instrument och hans svar är gitarr. Dweezil hänger på honom gitarren och han spelar några tunga riff. Dweezil står sedan bakom Joel och de spelar tillsammans. Det blir säkert ett minne för livet för en 11-årig pojke och han fattar först inte riktigt att han får behålla Dweezils plektrum när han ska gå ner från scenen.
Numret därefter presenterar Dweezil som en Broadwayshow på 10 minuter. Låten heter Evil Prince och innehåller ett av kvällens mäktigaste gitarrsolon från Dweezil Zappa som liksom pappa Frank är en mycket skicklig gitarrist. Dweezil berättar vidare att 1988 då Frank Zappa faktiskt turnerade i Sverige så ville han göra en låt som drev lite med dåtidens Heavy Metal. Låten är "Dragon Master" faktiskt också den enda låt som Dweezil och Frank skrev tillsammans, En man utklädd till Darth Vader kommer in på scenen och sjunger på denna metal-osande låt.
Den mycket skicklige trummisen Ryan Brown får sedan framföra ett trumsolo och sedan är bara han tillsammans Dweezil och bassisten Kurt Morgan på scenen som en trio och det som spelas får mig att tänka på Cream och Jimi Hendrix Band of Gypsies.
Efter stående ovationer kommer musikerna in på scenen igen och framför "Dancin Fool" från albumet Sheik Yerbouti från 1979. Publiken får sedan genom tillrop och applåder välja en av tre låtar och lotten faller på "Muffin Man" som får avsluta den 2,5 timmar långa konserten som till slut känns väldigt lyckad. Alla musikerna är mycket spelskickliga och hanterar olika typer av instrument utan problem.
Tidigare nämnda Sheila Gonzales spelar förutom saxofon också tvärflöjt, keyboards och sjunger, Chris Norton spelar diverse keyboards och sjunger. Ben Thomas spelar kompgitarr, trumpet och trombon. Kurt Morgan spelar bas och Ryan Brown på slagverk och trummor.
(Fotnot: Tyvärr kan vi inte publicera några foton från konserten, artisten krävde av vår utsända fotograf via ett "avtal" fri tillgång till samtliga bilder i högupplöst format. Vi tog beslutet strax före konserten startade att återkalla fotografen.)
