Skriv ut denna sida
Terry Riley m,fl bjöd på en magnifik avslutning av Uppsala Internationella Gitarrfestival. (Foto: Morgan Jansson) Terry Riley m,fl bjöd på en magnifik avslutning av Uppsala Internationella Gitarrfestival. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Magnifik avslutningskonsert på årets gitarrfestival av Terry Riley med flera

2015-10-12 - 02:32

För avslutningskonserten på Uppsala tolfte Internationella Gitarrfestival så uppträder ingen mindre än en av den klassiska minimalismens fäder, den nu 80-åriga Terry Riley tillsammans med sin son Gyan Riley, The Gothenburg Combo (Thomas Hansy och David Hansson) samt ytterligare 38 gitarrister.

 

Först kommer Terry Riley, med ett stort vitt skägg och en liten mössa på hjässan, in ensam på scenen och framför ett pianostycke som han skrivit "Simply M". Hans pianospel är påtagande vitalt. Till nästa stycke kommer sonen Gyan Riley in och spelar på en Telecaster elgitarr. De spelar små slingor i total harmoni med varandra. Allt vävs samman till en hypnotiskt helhet. Gyan spelar snygga små riff och använder olika effektpedaler, bland annat wah wah. Jag får känslan av en porlande bäck med ett oändligt flöde. Musiken är mycket meditativ och det är nästan lite svårt för en nu mycket trött skribent att hålla ögonen öppna. Missförstå mig rätt, detta är mycket skön musik.


Terry byter sedan till en synt med ett väldigt speciellt sound när de spelar "Mongolian Winds". Jag får en känsla av en storstad, New York kanske, där massor av bilar tutar i olika tonarter, Gyan spelar slide elgitarr till detta. I nästa stycke som Gyan Riley är noga med att påpeka att han faktiskt har skrivit och äntligen fått pappa att spela med på, så spelar Gyan vackert på en akustisk gitarr medans Terry sjunger eller nynnar en slags ursång som låter lite indiskt eller arabiskt i mina öron. I slutet av stycket som heter Etudes så påminner Gyans gitarrspel nästan lite om flamenco-gitarr.


Gyan berättar att det sologitarrstycke han sedan ska framföra skrevs till honom av Terry. Det första sologitarrstycket som Gyan fick av Terry var när han fyllde 18 år och sen fick han nästa 18 år senare när han blev 36, förra året. Om pappa Terry skriver ett nytt stycke till honom i fortsättningen så kommer han vara 97 respektive 115 år gammal "keep them coming pops" skämtar han.


Nästa stycke som de framför tillsammans heter "Song from the old country". Gyan på akustisk gitarr och Terry på munorgel och den börjar nästan som en vaggvisa. Tempot höjs och gitarr och piano är som i symbios med varandra och vackra drömska takter föds, igen tänker jag mig en porlande bäck. Ibland är vattnet lugnare ibland mer oroligt.


Efter pausavbrott så kommer duon The Gothenburg Combo in på scenen, alltså Thomas Hansy och David Hansson. De är två mycket fingerfärdiga gitarrister och oerhört samspelta. Först spelar de Terry Rileys komposition "Zamorra" och sedan sitt egenkomponerade stycke "Highway One" som de tillängnar Terry Riley. Terry gör dem sedan sällskap på scenen när de framför en nypremiär av Terry Rileys "Sunrise of the Planetary Dream Collector"


Till slut fylls scenen av ytterligare 38 gitarrister och de framför alla tillsammans Terry Rileys klassiska verk In C. Det är magi på hög nivå. Alla gitarristerna spelar en eller flera toner i en slags slinga. Terry själv spelar lite piano och munorgel samt hummar lite likt en överstepräst. En verkligen magnifik och värdig avslutning på en fantastisk gitarrfestival.

 

En stor eloge och tusen tack till Uppsala Internationella Gitarrfestivals Stefan Löfvenius, Klaus Pontvik och alla involverade. Nu ska denna trötta skribent som recenserat inte mindre än åtta av 11 konserter försöka sova lite innan jag ska till mitt ordinarie arbete i morgon bitti.

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Mycket av Kulturnattens evenemang var digitalt, men för de som ville ta en nostalgitripp live med E-TYPE var Parksnäckan kvällens riktiga höjdare.

Vi sitter på parkbänkar längs Fyrisån i början av augusti för att Joakim Palm ska kunna presentera sig själv, sin musik och sitt album "Don't stop trying" som släpptes den 24 juli 2021.

Monsi y su salsa, släppte den 25 juni "Salsa choke na ma", featuring Joys & Papa Dee.

Kent Wennman och hans Rockabilly Quartet släppte nyligen en ny skiva med Elvislåtar som "the king" framförde live 1954-1955.

Recension: Monsi y su Salsa, dvs Simon Monserrat, har som Uppsalanyheter tidigare har beskrivit, en produktiv period i studion. På fredag den 4 december 2020 är det släpp av två singlar som kompletterar hela albumet ” Salsa pal Bailador”, vilket betyder Salsa för dansaren.

Rock på svenska? För inte det tankarna till mjukrockare som Tommy Nilsson, Freda’ och Per Gessle? Må så vara, men den uppfattningen kanske kommer att ändras hos Uppsalapubliken framöver, då gruppen Urtidsdjur nu släpper sin första LP.

Recension: Releasepartyt på Reginateatern i onsdags blev inställt pga covid-19, men Beat Funktions låt ”Green Man” släpps idag fredag den 13 november i en ny fräsch tolkning av Maiah Lay och Henry Bowers.

Recension: Idag fredag 6 november släpper Ismael sitt nya album Doggerland, tyvärr ställer Covid-19 situationen till det för den planerade spelningen på Katalin i helgen.

Recension: Under artistnamnet ”Monsi y su salsa” släpper Simon Monserrat ”Abreme la puerta de tu corazon” den 31 oktober, samtidigt som 3D-animerade videon av Alejandro design från Venezuela (Alejandro Colmenarez).

Uppsalaborna trängs i city. Duo Vindöga går på avstånd från varandra på fält och i skogar runt Uppsala, bärande på en kontrabas. De spelar låten Den avskalade hösten - avskalad på ett alldeles särskilt sätt i den märkliga tid vi lever just nu.