Skriv ut denna sida
Macyn Taylor, en av höjdpunkterna på Gitarrfestivalen. (Foto: Morgan Jansson) Macyn Taylor, en av höjdpunkterna på Gitarrfestivalen. (Foto: Morgan Jansson)

Recension: Härligt fingerspel av Macyn Taylor & Emil Ernebro

2015-10-12 - 01:44

Gitarrfestivalens näst sista konsert består av 2 stycken talangfyllda gitarrister som båda använder så kallad fingerpicking stil. Macyn Taylor är en ung amerikanska som för första gången uppträder utanför USA.

 

Emil Ernebro var vinnare av Young Talents på Uppsala Internationella Gitarrfestival 2009. Han har sedan dess också uppträtt på festivalen med ingen mindre än Jojje Wadenius som Emil också ser som sin mentor.

 

7D2 0685-copy-2

Macyn Taylor på UKKs stora scen. (Foto: Morgan Jansson)


Först ut på scenen är Macyn Taylor. Hon börjar med en instrumental låt och man hör tydligt den amerikanska traditionen i hennes spel. Ibland får det mig att tänka på gitarristen Leo Kottke. På den andra låten "I get the blues when it rains" sjunger hon också. När hon sedan kör låten "1952 Vincent Black Lightning" så är det en njutning att lyssna både på hennes fina fingerplock samt riktigt sköna stämma. Hon har också ett riktigt häftigt slidespel.

 

7D2 0726-copy-2

Det går även bra att spela med båda händerna på greppbrädan. (Foto: Morgan Jansson)

 

Hon reser sig upp för att spela nästa låt stående och hon spelar med en teknik med båda händerna på greppbredan och det låter som ett vattenfall. Hon avslutar sitt första set med en rå blues av Robert Johnson innan Bengtsfors stolthet Emil Ernebro flyger upp på scenen alltid med samma energi.

 

7D2 0642-copy-2

Emil Ernebro en mästare på "fingerpicking style". (Foto: Morgan Jansson)

 

Han gör en skön version av The House of de rising sun med snygga plock och snabba slingor. Macyns slide bottlenecks som ligger brevid Emil på ett litet bord far i golvet en efter en när han stampar takten till sitt plockande spel. Jag har sett Emil uppträda flera gånger och jag blir alltid så lycklig när jag ser honom spela och av hans naturliga och sköna underfundiga humor. Han känns verkligen äkta.

 

7D2 0662-copy-2

Emil Ernebro, vinnare av Young Talents på Uppsala Internationella Gitarrfestival 2009. (Foto: Morgan Jansson)

 

Han spelar några låtar till, först en ballad av Håkan Hellström "Valborg" och sedan sitt arrangemang av "Bridge over troubled water/What a wonderful world. Även dessa kanske lite uttjatade låtar får ett nytt liv av Emils arrangemang.

 

Det är sedan dags för Macyn att ta tillbaka scenen. Hon berättar att hon lärt känna Emil lite dagen innan och tycker att det är skönt att det är någon mer Fingerpicking gitarrist med i festivalen. Hon undrar om någon vet hur man gör moonwalk? I så fall är de välkomna upp på scenen. Hon gör sedan en version av Michael Jacksons Billie Jean som blir riktigt häftig i fingerpicking stil.

 

 7D2 0734-copy-2

Macyn Taylor har aldrig tidigare spelat utanför USA. (Foto: Morgan Jansson)

 

Hon gör sedan bland annat en sång av Bert Jansch på begäran av någon hon träffat igår. Hon är lite orolig eftersom hon inte spelat den på länge. Hennes röst passar perfekt till den typen av folkmusik. Killen som bett henne spela något av Jansch är nöjd och ropar glatt "I love you" efter att hon spelat låten. Hon får stämma sin gitarr mycket eftersom hon använder olika stämningar.

 

Vid ett tillfälle berättar hon för oss att den stämning hon ämnar göra har fyra strängar stämda i G. Båda dessa två artister borde vi få se mer av i framtiden.

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Himlen hade öppnat sig när Sirius mötte IFK Norrköping på Studenternas IP under söndagseftermiddagen. Tunga moln låg kvar över Uppsala, men till Amanda Ginsburgs spelning i Parksnäckan hade regnet tillfälligt upphört. Den publik som trotsat vädret och tagit sig till Parksnäckan fick 80 mycket trevliga minuter jazz och visa.

Recension: Efter flera regnskurar under dagen kom solen och energin fram denna fredagskväll med Sarah Dawn Finer på Parksnäckan.

Recension: Ylva Eriksson och Hanna Enlöf som tillsammans är Good Harvest fyllde Öregrund kyrka, på fredagskvällen. Det gjorde de inte bara med sin välljudande musik utan också med publik.

Recension: Med värme och energi förtrollade systrarna Megan och Rebecca Lovell i Larkin Poe Parksnäckans publik. Deras sätt att blanda upp blues med modernare tongångar ger dem en originalitet och deras publikkontakt är i en klass för sig.

På reggaefestivalens andra dag började programmet med yoga klockan två på eftermiddagen och avslutades med Alpha Blondy efter midnatt. Själv kom jag till festivalområdet vid Fyrishov strax innan klockan fem. Redan vid entrén stod det klart att det var avsevärt många fler som sökt sig dit än vid motsvarande tid dagen innan.

Uppsala reggaefestival är vid det här laget en institution i Uppsalas musik- och kulturliv. Festivalen har under åren ambulerat mellan ganska många platser. I år var man tillbaka på rätt centrala och lättillgängliga Fyrishov, där det en gång ska ha börjat. Själv har jag trots många år i staden och ett stort musikintresse aldrig besökt festivalen tidigare.

Inför Robert Wells kommande spelningar med den legendariske munspelaren Charlie McCoy samt Rhapsody in Rocks 30 års jubileum hade Uppsalanyheters musikskribent Pär Dahlerus en liten pratstund med honom.

Recension: Det är fyra år sedan Ulf Lundell gav vad han påstod var en avskedsföreställning. Han skulle aldrig mer spela live. Under fredagskvällen stod han ändå där på scenen i Furuviksparken och avverkade den femte av sommarens 17 konserter. Det finns all anledning att glädja sig åt att han ändrade sig, även om jag får beklaga att han valde bort Uppsala denna gång.

Recension: Trots att de två artisterna Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij uppträdde med samma koncept i Parksnäckan för tre år sedan fyllde de två populära herrarna Parksnäckan igen. En entusiastisk publik välkomnade dem i den mycket fina sommarkvällen.

Recension: Gyllene Tider fyllde den vackra Botaniska trädgården med publik och med sin musik. Efter 40 år tog de som band avsked av Uppsalapubliken med en kavalkad av hits. Vi fick se ett tajt och taggat band som inte alls känns trötta, tvärtom så sprudlar det av energi om dem.