Onsdagens Elvis i Parksnäckan hyllade "The King of Rock n roll" som skulle ha fyllt 80 år med en högklassig konsert med Peter Jezewski som gästartist.
För en månad sedan spelades Elvis i Parksnäckan i en specialkonsert för HSB-medlemmar, jag var där och lyssnade och visste vad som väntade. Jag var ärligt talat lite "opepp" just den här kvällen men åkte till Parksnäckan för att upptäcka vilket högklassig gig som framfördes på scenen.
Kent Wennman och hans band rockar loss. (Foto: Morgan Jansson)
Om jag börjar i slutet, närmare bestämt fem låtar från slutet. Som den 22:a låten i ordningen spelades balladen "Always on my mind" där och då inser jag vilket fantastiskt arrangemang Kent Wennman och hans Rockabilly Kvartett bjuder på.
Förutom perfekt sommarväder så är ljudet så klockrent och fint, bandet är samspelta efter sommarens alla Elvisspelningar som man har gjort och just den här kvällen så upplever jag att dom har "stäm" ett slags flow där allting "lirar" för mig hade man kunnat stanna där, med "Always on my mind" som avslutning.
Peter Jezewski, årets gästartist. (Foto: Morgan Jansson)
Om vi tar det från början, jag har sett ett antal Elviskvällar och frågan är om inte onsdagens var en av de bästa för Kent Wennman som var på strålande humör den här kvällen. Man inleder med "Heartbreak hotel" i en skönt gungande bluesversion, redan där känner jag att det här blir en riktigt bra kväll.
De första sex låtarna framförs av Wennamn tillsammans med Stefan Persson (Bas), Ulf Holmberg (Gitarr) och Per-Åke Persson på trummor. Därefter fylldes scenen på med Arvid Nerdal (Piano) och Nicke Widén (Steelguitar) och efter "All shook up" och "Mean woman blues" kommer kvällens gästartist Peter Jezewski in för första gången.
Kent Wennman var i högform. (Foto: Morgan Jansson)
När Jezewski börjar sjunga mystery train åker gissningsvis 30 mobiler upp i luften som vill filma eller fotografera stjärnan som gav sin röst åt Boppers en gång i tiden. Kent Wennman "erkänner" att han hade The Boppers som förebilder en gång och inspirerade av dom gav han sitt eget band namnet "The Bebops".
Kent Wennman och Peter Jezewski är ganska lika som artister, båda två är så skönt avslappnade på scenen. Snacket blir naturligt och ofta personligt, man känner sig delaktig och scenen på Parksnäckan är ju i det närmaste perfekt för att få den känslan även för den som sitter längst bak i bänkarna.
Ulf Holmberg, en mästare på gitarr. (Foto: Morgan Jansson)
När andra delen av konserten drar igång med "Polk salad Annie", "Proud Mary" och Everly Brothers hit "Let it be me" får vi veta att Elviskvällarna alltid försöker lyfta fram en särskild platta som Elvis har gjort - den här kvällen var det liveplattan "On stage" från 1970 som man ville lyfta fram.
Kent pratar lite senare om Elvis sista platta, Moody Blue med vemod och framför sedan "Way down" från den innan Billy Swans "I can help" framförs. Peter Jezewski kommer in och framför ytterligare några låtar, bland annat "Latest flame". Efter ytterligare två låtar får vi höra Ulf "The Mighty Shadow" Holmberg spela sin instrumentala "Surrender" och soundet på gitarren kan knappast bli mer retro.
Peter Jezewski bland publiken. (Foto: Morgan Jansson)
Nu är vi framme där min text började, vid "Always on my mind" - det hade varit en perfekt sista låt med den sinnestämning som jag kände just då. Nu ska man inte förringa den stämningsfulla avslutningen under ledning av Peter Jezewski och "Goodnight Sweetheart" som framfördes med viss hjälp av publiken.
Just den här kvällen kändes allting perfekt, jag snackade med Ulf Holmberg efter konserten och framförde känslan av att dom hade "flow" den här kvällen. Hans förklaring var att dom spelat ihop sig under alla deras Elvisspelningar som genomförts under sommmaren.
Stefan Persson med sin ståbas. (Foto: Morgan Jansson)
Det är verkligen inga dåliga musiker som Wennman har med sig på scenen, men pricken över det berömda "i:et" är ändå Arvid Nerdals pianospel och Nicke Widéns Stelguitar, de två fyller ut ljudbilden så den blir så där magiskt komplett.
Parksnäckans Elviskväll lägger därmed ytterligare en succéspelning till handlingarna, vi ses igen nästa år. För utan Elviskvällen på Parksnäckan är det ingen sommar.
