En av sommarens höjdpunkter brukar vara Parksnäckans Elviskvällar, onsdagens konsert var inget undantag även om den delvis hade ett nytt format.
Konsertfixaren och artisten Kent Wennman hade valt att inte ta med några gästartister på den här säsongens enda Elviskväll. Till skillnad från tidigare år bestod onsdagen bara av Elvis femtiotalslåtar, något som kändes fräscht och lite annorlunda då Elvis knappast blev stor just på sina femtiotalslåtar.
Kent Wennmans Rockabillytrio inledde kvällen. (Foto: Morgan Jansson)
Det var fullsatt i bänkarna och någon avsaknad av gästartister var det nog ingen som kände, de tre inledande låtarna framfördes av Kent Wennmans Rockabilly Trio som förutom Kent, består av Ulf Holmberg på gitarr och Stefan Persson på ståbas. Scenen fylldes på med övriga musiker och den första delen av tre toppades med Chuck Berrys "Maybeline" från 1955 och Ulf Holmbergs gitarrsolo.
Bandet bakom Kent Wennamn bestod för övrigt av idel välkända ansikten, Elvisbandet med Arvid Nerdal på piano, Andreas Hellqvist på Hammondorgel, Ulf Holmberg gitarr, Nicke Widén steelguitar, Pär Engström bas och Robert Lönn trummor.
Alla musiker på scenen förutom Stefan Persson. (Foto: Morgan Jansson)
Kent Wennman har varit sparsam med egen scentid på parksnäckan hittills den här säsongen, bortsett Beatleskvällen. Den här kvällen "äger" han dock scenen och hans kärlek till Elvis når hela vägen ut till sista bänkraden.
"Heartbreak hotel" och "I got a woman" inledde andra delen och när Little Richards "Rip it up" från 1956 framfördes fylldes scenen av fyra danspar från Uppsala Bugg & Swing Society (UBSS). Min personliga favorit från den andra delen var det instrumentala framförandet av "Love Me Tender" frontad av Nicke Widén på steelguitar.
Kent Wennman behöver inga gästartister på Elviskvällarna enligt Uppsalanyheters resencent. (Foto: Morgan Jansson)
Den tredje delen inleddes med "Baby I don´t care" och avslutades med "King Creole" - publiken avkrävde som brukligt ett extranummer, Marja och Paul som varit på alla Elviskvällar sedan 2002 fick välja extranumret och valet föll på "I wanna be free" från 1957 som fick avsluta den sköna sensommarkvällen med Elvis. Det mest humoristiska inslaget och utan tvekan det som roade Kent mest var när Nicke Widén och Andreas Hellqvist sjöng "Blue Suede Shoes" på ryska, men någon rysk Elviskväll blir det inte även om det var en del av skämtet.
UBSS duktiga dansare var ett bra komplement på scenen. (Foto: Morgan Jansson)
Musikerna och Kent Wennman bjuder på en perfekt Elviskväll, de tidigare gästartisterna får ursäkta men årets Elviskväll var defenitivt en av de bättre, det var avslappnat och den sköna stämning och glädje som fanns på scenen är ingenting som man bara plockar fram sådär, det var äkta och det finns bara en Kent Wennman. Våran egen Elvistolkare, det funkar bra för mig.
Avslutningsvis vill jag berömma dansarna från UBSS som kompletterade scenshowen perfekt med sina akrobatiska nummer.