På onsdagskvällen var det åter dags för allsång i Parksnäckan, denna gång med Beatles låtar. Med ett riktigt bra band på scen, en allsångssugen publik och en låtskatt utan motstycke kan det inte gå fel. Och det gjorde det inte heller.
Innan konserten börjar kommer kvällens konferencier Christer Enqvist in på scenen och värmer upp publiken. Folk går i skytteltrafik för att hämta de filtar som ligger framme vid scenen. På utsatt tid kommer resten av bandet in. Första låt ut är "Sgt Pepper´s Lonely Heart Club Band". I rask takt avverkas "She loves you" och "I saw her standing there".
Publiken är med på noterna direkt och sjunger med från början till slut. Allsångsledaren Jon Sundberg springer fram och tillbaka bland publiken, bandet är tight och det låter härligt 60-tal. En eloge till Ulf Holmbergs fantastiska gitarrljud.
Christer Engqvist konstaterar att solen lyser på Parksnäckan. (Foto: Morgan Jansson)
Halvvägs in i första set gör kvällens gästartist, Meta Roos entré. Hon gör en riktigt bra version av Paul McCartneys "Oh Darling". Något laid back och full av soul. Ju längre konserten pågår desto mer kommer publiken igång. En av höjdpunkterna under kvällen är "Yesterday". Kjell Haraldsson kompar ensam på piano och han gör det med den äran. Man inser verkligen vilken fantastiskt låt det är. Innan paus är det dags för "Let it be". I slutet av numret är alla armar i luften och hela Parksnäckan vajar i takt.
Gästartisten Meta Roos sjunger tillsammans med publiken. (Foto: Morgan Jansson)
Efter kaffepausen inleds andra set med "Norwegian Wood". Nostalgitrippen fortsätter med den ena hiten efter den andra - "When I´m sixtyfour"och "All my loving" för att nämna några. En personlig favorit ur Beatles låtskatt är "The long and winding road". Här gör Jon Sundberg sitt bästa nummer under kvällen.
Publiken var med på noterna. (Foto: Morgan Jansson)
Vid det här laget är stämningen riktigt hög i Parksnäckan. När bandet drar igång "Hey Jude" sjunger publiken hela låten själva. I slutet står hela Parksnäckan upp och sjunger utan komp och sista nummer ut blir "All you need is love". När bandet lämnat scenen vill alla ha mer - extranummer blir "Yellow submarine". Allsången når nya höjder ifrån den stående och spontant dansande publiken.
Körsångerska Linnea Kurkiala. (Foto: Morgan Jansson)
Sammanfattningsvis kan man säga att kvällens allsång var riktigt trevlig och för ovanlighetens skull helt myggfri. Ljudet var bra, men lite starkare volym hade inte gjort något. Det var inga stora överraskningar men jag är helt säker på att alla som var där gick hem mycket gladare än när dem kom dit. Det gjorde i alla fall jag.
Nästa vecka är det dags igen för allsång, då med ABBA-tema. Missa inte det.
