Sonja Aldén bjöd på vackra och känslosamma låtar när hon på söndagen besökte Uppsala. Avskalade arrangemang och berörande berättelser fick publiken att njuta till fullo.
Omkring 200 personer har kommit för att lyssna på Sonja Aldén denna söndag kväll, så Missionskyrkan är tyvärr ganska långt ifrån fullsatt. Redan när pianisten David Lindgren Zacharias börjar spela och huvudpersonen sjungande vandrar in mellan bänkarna känner man hur värmen strömmar både till och från Sonja. Att hon älskar det hon gör och att hon är en mycket omtyckt sångerska känns tydligt i atmosfären redan från de första tonerna.
De första låtarna är återhållsamma och försiktiga som om Sonja och David prövar sig fram inför vad som ska komma. Sonja berättar om sin längtan efter att få stanna upp och vara eftertänksam i en stressig värld och hur det ledde till att albumet ”I andlighetens rum” kom till. Ju längre konserten fortskrider, desto mer känner man att den verkligen fyller sitt syfte. Man kan luta sig tillbaka, släppa ner axlarna och bara känna sig trygg och lyssna.
Sonja Aldén i Missionskyrkan, Uppsala. (Foto: Morgan Jansson)
I dessa melodifestivaltider där många framträdanden är väldigt forcerade, både sceniskt och röstmässigt kan man här i stället lita på musikernas skicklighet och musikalitet och bara ta in känslorna som förmedlas. Jag som efter de senaste lördagskvällarna börjat undra om det blivit något fel på mina öron får nu äntligen höra hur det ska låta när någon sjunger riktigt rent och bra.
Sonjas röst har både botten och diskant och i den stora akustiken låter det ibland som att hon sjunger flerstämmigt med sig själv när rösten smälter samman med pianokompet. När sedan David kommer in med stämsång harmonierar även deras röster väldigt fint tillsammans. Sonjas mellansnack är öppet och utlämnande och hon bjuder på sig själv när hon berättar om hur hon ”gjorde en Vickan”, alltså blev ihop med sin personliga tränare och att hon, efter att ha sjungit på många vänners bröllop, nu i sommar äntligen ska få bli gift själv.
Som en hyllning till kärleken får vi höra den underbara ”Du är allt” som Sonja skrev till en nära väns bröllop då hon inte hittade något som kändes rätt att sjunga. Min personliga favorit ”Ett strävsamt gammalt par”, en hyllning till paret som i kärlek blivit gamla tillsammans, får ett jazzigt arrangemang.
David Lindgren Zacharias, Sonja Aldén och Robert Karlsson bjöd Uppsalapubliken på en smakfull kväll. (Foto: Morgan Jansson)
Sonjas två melodifestivalbidrag ”För att du finns” och ”I din himmel” i instrumentalt nedbantade versioner sätter ännu mer fokus på texten och känslan. Visst hade det varit trevligt med lite bas och trummor, men David Lindgren Zacharias hanterar sina klaviaturer så att det faktiskt inte känns nödvändigt. Dock blir det ett lyft när Sonja på ”Omkring tiggar´n från Luossa” kallar in ljud- och ljusteknikern Robert Karlsson, som även är slagverkare, för att spela på trumlåda eller cajon som det heter. På ”Christmas nights” i UKK fick vi en försmak från denna konsert när Sonja sjöng ”Om det var Gud” skriven av Tomas Andersson Wij. Även i kväll går den rakt in i hjärtat med enkelt pianokomp och fantastisk text. I den avskalade ljudbilden blir även pianistens tydliga och tajta vänsterfotstamp en skön del av kompet.
Sonja talar om hur hon ofta får brev och mail från folk som har blivit hjälpta och berörda av hennes musik och när hon efter detta sjunger ”Jag ser” av Björn Eidsvåg är det många ögon som tåras. Sonja och David avslutar med att hylla den alldeles för tidigt bortgångna Ted Gärdestad med två låtar ”I den stora sorgens famn” och ”För kärlekens skull”. När Sonja berättar att David faktiskt är Teds svärson är det nog fler än jag som blir extra berörda, särskilt när hon efter att den sista tonen klingat ut blåser en slängkyss upp mot Ted i sin himmel.
Efter att Sonja, David och Robert tackat för applåderna spelar de ett avslutande nummer. Vem kunde tro att den svängigaste låten på kvällens konsert skulle bli psalmen ”Blott en dag”, där Davids piano och Roberts cajon får kyrkan att gunga. Konserten slutar som den började med att Sonja vandrar ut sjungande.
Som vanligt tar sig Sonja tid att prata med publiken, skriva autografer, låta sig fotograferas och ge den som vill en kram. Vi är nog många som går hem lite lugnare och med mer värme i hjärtat efter denna konsert!
