När Sven-Ingvars besökte Uppsala Konsert & Kongress var det cirka 500 personer som valt att tillbringa en trivsam söndagkväll i deras värmländska vardagsrum.
Sven-Ingvars med Sven-Erik Magnusson som frontfigur och enda originalmedlem har funnits sen 1956 vilket är ett unikum inom svensk musik. Bandet är ute på en turnéplan som började i Säffle den 6 november och avslutas i Växjö den 15 december, dagens stopp i Uppsala var den sjätte spelningen på turnén.
Sven-Ingvars vardagsrum på UKK. (Foto: Morgan Jansson)
På scenen har Sven-Erik med sig 5 kompetenta musiker, på klaviatur, trummor, bas och två gitarrister varav hans egen son Oscar Magnusson är en av dem. Inledningen på konserten är lite trevande med bland annat ”Dans bort i vägen” och ”Anita” och ytterligare två låtar innan första mellansnacket.
Tolkningar av Gustaf Frödings dikter
Det blir en del anekdoter om framgångarna på 60-talet samt svackan som bandet upplevde innan man spelade in sina tolkningar av Gustaf Frödings dikter i början av 1970-talet. Sven-Erik hoppar en hel del fram och tillbaka i tiden med sina berättelser om artistkarriären, och från 1970-talets Fröding kastas vi tillbaka till 1967 då Sveriges, nåja i alla fall Värmlands rockkungar kröntes med ”Det var i vår ungdoms fagraste vår”.
Sven-Erik Magnusson den enda originalmedlemmen sedan 1957. (Foto: Morgan Jansson)
Sedan följer ett antal 60-talshits i upptempo, och det tänder till hos publiken men det mesta går på rutin och den väloljade Sven-Ingvars maskinen börjar få upp farten. Just de klassiska 60-talslåtarna med ”Min Gitarr” och ”Fröken Fräken” med flera är mest populära och det enda som saknas är väl egentligen knastret från vinylplattorna. Scenen är utsmyckad som ett vardagsrum med en stor röd matta och två kristallkronor, scenshowen är sparsam utan några blinkande spotlights vilket säkert uppskattas av de flesta i publiken.
En dag på jobbet, inte mer
Hela konserten (fram till extranumret) känns som en dag på jobbet, det sker inga överraskningar och ”en dag på jobbet” känns passande. Man gör ett riktigt bra jobb den här kvällen, men inte mer än vad man kan förvänta sig. Första gången som det bjuds på det där ”extra” är när samtliga musiker lämnar scenen utom sonen Oscar. Tillsammans med Sven-Erik sjungs en duett med ”Två mörka ögon” i balladförpackning. Det är ett stämningsfullt ögonblick.
Sven-Erik med sonen Oskar sjunger "Två mörka ögon" (Foto: Morgan Jansson)
När sista låten före extranumren spelats känner jag mig besviken över att ”bara” fått uppleva en slags värmländsk ”gegga” med 21 låtar utan några överraskningar, bortsett duetten med sonen då förstås. Publiken som var i ålderskategorin 60+ fick dock precis vad man ville ha, säkra kort framförda av samspelta och duktiga musiker.
Rock n Rolltema på extranumren
När extranumret skall starta tar Sven-Erik fram ”Hultsfredsgitarren” och plötsligt stod det tre musiker med elgitarrer på scenen och rev av ”Jag ringer på fredag” i den rockigaste låten på hela kvällen, när en röst skriker ”rock n roll” i huvudet på mig så säger Sven-Erik samma sak och fortsätter med rocktemat som avslutas med Torparrock tillsammans med publiken, tyvärr så är det som vanligt dags att gå hem när det är som bäst.
Det rockiga extranumret var precis det som jag saknade för att ”rädda” min upplevelse denna söndagkväll.
