Skriv ut denna sida
Himlen är alltid högre av författaren Jonas Moström (Foto: Ulrika Hurtig) Himlen är alltid högre av författaren Jonas Moström (Foto: Ulrika Hurtig)

Recension: Himlen är alltid högre

2016-09-14 - 02:20

När jag läste att författaren Jonas Moström bland annat skriver böcker som utspelar sig i Uppsala blev jag självklart nyfiken. Författarens första böcker utspelade sig i Sundsvall där doktor Moström gjorde sin AT-tjänstgöring. Men i böckerna om psykiatrikern Nathalie Svensson - hittills tre stycken - är miljön alltså Uppsala där Jonas Moström gick läkarutbildningen.

 

Den första boken om Nathalie har den vackra titeln Himlen är alltid högre. Innehållet är däremot inte lika vackert. Det här är en polisroman som bland annat handlar om övergrepp och mord.

 

Nathalie Svensson är nyseparerad och bor och arbetar i Uppsala. Men hon har en liten övernattningslägenhet i Stockholm och det är där hon bor och lever livets glada dagar när hon inte jobbar eller har sina barn hos sig. En kväll när hon har varit ute och festat stämmer hon träff med en skådespelare. Dessvärre blir den enda träffen ett skott i skådespelaren - han skjuts till döds och kastas i en fontän. Nathalie försöker rädda livet på honom, men påminns samtidigt om mordet på fästmannen Adam tio år tidigare. Det mordet blev aldrig uppklarat.

 

Nathalie känner sig förföljd efter det senaste mordet. Trots detta börjar hon luska i morden och inser tidigt att de hänger ihop. Självklart trappas spänningen upp. Det visar sig handla inte bara om mord utan om övergrepp mot några av samhällets svagaste. Och sanningen är inte någon vacker och ljus historia utan både ond och smärtsam för Nathalie.

 

Jag tycker att den här boken är både snabbläst och spännande. Läsaren kastas lite i tiden mellan 2004, strax innan Adam, som var journalist, mördades och nutid, det vill säga 2014 i boken. Det funkar bra och blir aldrig rörigt. De två historierna löper parallellt först, för att sedan gå samman, vilket numera är ett ganska vanligt grepp i kriminallitteraturen.

 

Vidare är det roligt med en bok där Uppsala och dess stadsmiljö har en sådan central plats. Fast trots det måste Stockholm visst vara med på ett hörn. Ska jag vara lite kritisk till Uppsalaomnämnandena i boken känns det som om författaren har gått omkring med en karta i handen. I princip alla centrala eller viktiga platser nämns - allt från Flustret till stans sjukhus. Däremot hittar jag varken Gunillaklockan eller Fyrishov, till exempel. Och märkligt nog åker Nathalie Svensson bil genom Uppsala sista april - det skulle aldrig funka i verkligheten.

 

Men... jag gillar att Uppsala är centrum för händelserna. Vidare skrockar jag lite när det uppdagas att regionalpolitiker, bland andra, inte är att lita på. Det här är annars en mörk berättelse och även om den kommer till sitt slut får läsaren veta att Nathalie blir anlitad som expert i nästa bok, förlåt fall. Jag tänker självklart läsa de två uppföljarna Dominodöden och Midnattsflickor.

 

 

Ulrika Hurtig
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: I helgen har kärleksdramat "Dansa Först" premiärer runt om på SF-biografer i landet, filmen är resultatet av sex års arbete från regissören Rikard Svensson och i filmen märks bland annat dansgruppen "MessAround" från Uppsala.

Kulturnämnden beslutade tisdag 24 april att fördela 520 000 kronor i stipendier till kulturarbetare och unga skrivare. Syftet är att stödja och uppmuntra förtjänstfull verksamhet inom skilda kulturella områden. Stipendierna har delats ut sedan 1977 till kulturarbetare som är verksamma i kommunen.

Huld Ingvarsdóttir har sin första egna utställning på Galleri Upsala 1810. Hon har visserligen ställt ut sina tavlor tidigare men då som del i andra utställningar.

Fotografen och tidigare modellen Pattie Boyd som varit gift med George Harrison och senare även Eric Clapton ställer ut sina bilder på Uppsala Konsert & Kongress. Hennes privata bilder från livet med George Harrison och The Beatles samt Eric Clapton kan beskådas fram till och med den 18 oktober.

Uppsala kommuns Gösta Knutsson-stipendium för 2017 tilldelas Anna-Karin Nytell Oldeberg, AKO. Det beslutade kulturnämnden måndag 22 maj. Stipendiet är på 25 000 kronor.

En bok som jag länge – eller i vart fall sedan den kom ut sommaren 2016 – har varit sugen på att kasta mig över var Jonas Moströms tredje i serien om Nathalie Svensson, Midnattsflickor. Ett skäl till det var förstås att jag läst de övriga två i serien.

Jag har haft ett lite dubbelt förhållande till Elsie Johansson. Men bor man i Uppsala tillhör det allmänbildningen att förkovra sig om bygdens kulturpersonligheter. Efter mina litteraturstudier vid stadens universitet inträdde jag i de arbetandes skara och en vänlig kollega satte en och annan av Elsie Johanssons böcker i mina nävar – inte riktigt böcker på kurslitteraturlistan. En och annan gillade jag, en och annan hade jag svårare för.

Vad är verklighet och vad är illusion? Det är något som Julia tvingas fundera över när hon vaknar på sjukhuset. Där har hon hamnat sen en granne hittat henne sjuk och förvirrad i sin lägenhet. Hjärnhinneinflammation är diagnosen, men med den kommer en obehaglig minnesförlust. Det enda Julia minns är att hon följt efter någon i en labyrint av korridorer.

Det händer ibland att en gör fynd på loppisar och i second hand-affärer. För min del hittade jag en Uppsalaförfattare som jag inte tidigare hade läst i början av augusti på Myrorna i Boländerna.

Medan jag satt och vakade på ett lasarett någonstans i Sverige hade en bok hittat vägen ner i min postbox. Efter att ha läst en ganska tung bok under några tunga dagar valde jag att grabba tag i Nattens jägare, en förhoppningsvis mer lättsam fantasybok för ungdom.