Skriv ut denna sida
Magnus Alkarp med sin senaste bok, Fyra dagar i april. (Foto: Ulrika Hurtig) Magnus Alkarp med sin senaste bok, Fyra dagar i april. (Foto: Ulrika Hurtig)

"jag har slutat bli förbannad på mig själv..."

2013-05-27 - 11:05

Redan som treåring klättrade han upp på pianopallen. Sedan skrev han ett par romaner, fick MS och blev filosofie doktor i arkeologi och historia. Men vem är du egentligen, Magnus Alkarp?

 

- Jag föddes 1959 i Köping, men mitt livs ursprung har sina rötter i Motala. Jag kom till Uppsala 1980. Numera bor jag i Luthagen med min fru Eva-Lena och katten Bibbi. Dottern Moa har eget hem och sonen Jesper drar snart till Sydkorea.

 

Det där med tryggheten i att ha nära och kära lyfter Magnus Alkarp fram tidigt i vårt samtal. Hans första roman var en reaktion på hur kvinnorna fått stå i skuggan av sina framgångsrika, konst- och kulturskapande män. Som exempel talar han om Constanze Mozart, som har visat sig haft mer betydelse för Wolfgang Amadeus än man tidigare har trott.

- Jag blir väldigt indignerad av orättvisor, säger Magnus Alkarp. Constanze Mozart är mer hatad i musikhistorien än Yoko Ono, men nu börjar hon få upprättelse.

 

I verkliga livet vill Magnus Alkarp inte alls likna sig vid Mozart, men han vill lyfta fram den betydelse den egna frun och barnen faktiskt har i hans liv.


Det finns dåliga dagar och det finns bra dagar
Under 1990-talet jobbade Magnus Alkarp med arkeologiska utgrävningar på dagtid i Västerås. I stället för att dricka öl med de andra grabbarna ägnade han kvällarna åt att knacka ner sin första roman. De gyllene åren, debutromanen, kom ut 1996.

 

Men innan dess gick han på musikhögskolan i Göteborg. Under 1980-talet turnerade han som musiker. När barnen kom kändes musiken och turnélivet inte lika angeläget längre. Musiken hamnade på hyllan, lite grann. Detta hängde också ihop med att vänsterhanden inte riktigt ville utföra det den beordrades att göra. För tio år sen fick Magnus Alkarp diagnosen MS. Symtomen på sjukdomen kommer och går. Det finns dåliga dagar och det finns bra dagar.

- Men nu har jag slutat att bli förbannad på mig själv för alla mina misslyckanden på grund av sjukdomen och tänker i stället på vad jag har lyckats åstadkomma, säger Magnus Alkarp. Jag kan inte spela piano som tidigare, däremot kan jag fortfarande komponera.

 

Roman nummer två, Mästaren vid Vägens slut, kom 1999. Tio år senare disputerade Magnus Alkarp. Avhandlingen Det Gamla Uppsala gav honom doktorsgrad i arkeologi och historia. Mellan 300 och 400 vetenskapliga artiklar har det också blivit sedan dess. Men det var under arbetet med avhandlingen som hans senaste bok föddes i tanken.


Fyra dagar i april 1943 – och 2013
I slutet av april i år släpptes Magnus Alkarps tredje bok, Fyra dagar i april. Boken handlar om de så kallade påskkravallerna i Uppsala 1943.

 

Nazism och rasism är ämnen som aldrig tycks bli inaktuella i vår tid. Men var det något särskilt skäl till att boken kom ut just 70 år efter händelserna utspelade sig?

- Inte alls. I samband med min forskning var jag och grävde i säkerhetspolisens arkiv. Det var då jag upptäckte en del spännande saker som blev grunden till min bok.

 

Fyra dagar i april utspelar sig under de dagar i slutet av april 1943 när det svenska nazistpartiet Svensk socialistisk samling, SSS, höll riksmöte i Uppsala. Mötet avslutades med en manifestation vid högarna i Gamla Uppsala dit även människor som inte var nazistsympatisörer sökte sig. Det hela urartade emellertid och motdemonstranterna anfölls av... polisen.


Dramatik
Att forska och skriva böcker i det här ämnet har visat sig vara allt annat än okontroversiellt. Det har förekommit hot mot såväl författaren själv som hans familj.

- Och jag som trodde att jag skulle få kritik för att jag beskrev nazisterna som ganska snälla människor,  säger Magnus Alkarp.

 

På Magnus Alkarps visitkort ryms, förutom titlarna fil dr, författare och musiker, även dramatiker. Våren 2012 var det urpremiär på Uppsala Stadsteater för pjäsen med samma titel som hans senaste bok. Pjäsen i sin tur hade föregåtts av en utställning hösten 2011 på Upplandsmuseet i samarbete med en annan Uppsalaförfattare, Ola Larsmo.

 

Det är svårt att se något misslyckande i Magnus Alkarps liv.  De där tankarna man tänker om sig själv när man drabbas av en sjukdom som sätter stopp för vissa saker. Som utomstående betraktare är det betydligt lättare att se allt Magnus Alkarp har åstadkommit hittills. Och att med spänning fundera över vad han tänker hitta på härnäst.

 

bibbi katt uh

Intervjun nedtecknad i samarbete med Katten Bibbi (Foto: Ulrika Hurtig)
 

Ulrika Hurtig
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Värlsdutställningen "Titanic The Exhibition" har haft besökssuccé och förlänger nu utställningen på Fyrishov med en vecka till den 1 september.

Recension: I helgen har kärleksdramat "Dansa Först" premiärer runt om på SF-biografer i landet, filmen är resultatet av sex års arbete från regissören Rikard Svensson och i filmen märks bland annat dansgruppen "MessAround" från Uppsala.

Kulturnämnden beslutade tisdag 24 april att fördela 520 000 kronor i stipendier till kulturarbetare och unga skrivare. Syftet är att stödja och uppmuntra förtjänstfull verksamhet inom skilda kulturella områden. Stipendierna har delats ut sedan 1977 till kulturarbetare som är verksamma i kommunen.

Huld Ingvarsdóttir har sin första egna utställning på Galleri Upsala 1810. Hon har visserligen ställt ut sina tavlor tidigare men då som del i andra utställningar.

Fotografen och tidigare modellen Pattie Boyd som varit gift med George Harrison och senare även Eric Clapton ställer ut sina bilder på Uppsala Konsert & Kongress. Hennes privata bilder från livet med George Harrison och The Beatles samt Eric Clapton kan beskådas fram till och med den 18 oktober.

Uppsala kommuns Gösta Knutsson-stipendium för 2017 tilldelas Anna-Karin Nytell Oldeberg, AKO. Det beslutade kulturnämnden måndag 22 maj. Stipendiet är på 25 000 kronor.

En bok som jag länge – eller i vart fall sedan den kom ut sommaren 2016 – har varit sugen på att kasta mig över var Jonas Moströms tredje i serien om Nathalie Svensson, Midnattsflickor. Ett skäl till det var förstås att jag läst de övriga två i serien.

Jag har haft ett lite dubbelt förhållande till Elsie Johansson. Men bor man i Uppsala tillhör det allmänbildningen att förkovra sig om bygdens kulturpersonligheter. Efter mina litteraturstudier vid stadens universitet inträdde jag i de arbetandes skara och en vänlig kollega satte en och annan av Elsie Johanssons böcker i mina nävar – inte riktigt böcker på kurslitteraturlistan. En och annan gillade jag, en och annan hade jag svårare för.

Vad är verklighet och vad är illusion? Det är något som Julia tvingas fundera över när hon vaknar på sjukhuset. Där har hon hamnat sen en granne hittat henne sjuk och förvirrad i sin lägenhet. Hjärnhinneinflammation är diagnosen, men med den kommer en obehaglig minnesförlust. Det enda Julia minns är att hon följt efter någon i en labyrint av korridorer.

Det händer ibland att en gör fynd på loppisar och i second hand-affärer. För min del hittade jag en Uppsalaförfattare som jag inte tidigare hade läst i början av augusti på Myrorna i Boländerna.