Adolphson & Falk Två unga män på akustisk gitarr. Blundade jag fanns det inget som inte fick mig att tro att jag befann mig på det ljuva 80-talet.
Förutom Tomas Adolphson och Anders Falk så är Magnus Marcks på kontrabas och Hans Loelv på piano, dragspel, trumlåda med på scenen. Ett Uppsalagäng - även om de inte alla i dagsläget bor här. Adolphson & Falk var Sveriges första synthpopgrupp och de figurerade mycket i radio som de själva ser som sitt stora genomslag.
De spelade sina 80-talsdängor och den nya låten "Det handlar om oss". Vi serveras små melodisatta berättelser och det är fullsatt på Kulturoasen i Hågaby. Nu vet jag dessutom vem som är vem, Adolphson är han den lite mörkare med glasögon och Falk är den lite längre och blondare. De kompletterar varandra på sång väldigt fint och är båda mycket duktiga.
Tomas Adolphson på Kulturoasens scen (Foto: Morgan Jansson)
"Någon" med texter som "Jag är någon när du kommer, men ingen när du går" och "Du kan lyfta mig mot höjder jag inte annars når". Magnus Marcks har effektlåda till sin ståbas som tar fram en del häftiga effekter, här var det första gången vi fick höra smakprov på det. Hans Loelv har en del små lustigheter för sig han sätter på sig en mössa när han ska spela trumma.
"Soloviolin" var också en mycket målande melodi om indigo, heliga skrin, evigheten och spårvagnar. Denna inleddes med solo från Magnus som spelade stråke på kontrabasen. Det drog ner rungande applåder. "Ljuset på min väg" solosång av Adolphson med stillsamt komp från Loelv på piano. Det här var innerligt vackert. Man kunde känna energin i rummet och det var många ögon som fylldes med tårar. Här var till och med kvinnan på min grannstol tvungen att ta av sig sin bomullshandske som hon hade på sig så hon kunde applådera ordentligt.
Anders Falk på Kulturoasens scen. (Foto: Morgan Jansson)
Efter denna känslosamma upplevelse skruvade de upp tempot med "Stockholmsserenad" som ju är välkänd för de allra flesta. De skojade här om att de oftast inte kör denna utanför Stockholms tullar. Här var det Falk som stod för sången och Magnus körde effekter på sin kontrabas. Det lät som ett rymdsound - häftigt. Men att vi applåderade artigt. Men självklart - det är ju en kanonlåt.
Som sin sista låt körde de sin signaturlåt "Blinkar blå". Ja och den är ju fortfarande lika bra och tänkvärd om vår existens och tekniken som vi litar blint på. Som ett av extranumren körde de "Fyrisån" som de bara spelar här i Uppsala - som handlar om kärleken till Fyrisån.
Det var ett härligt gäng och jag kunde tänkt mig att sitta resten av dagen och lyssna på Adolphson & Falk. Det var en upplevelse att se dem live. Skitbra helt enkelt! Och det var många som ville ta med sig dem hem. Skivförsäljningen var mycket populär och de bjöd på sig själva.
Om jag saknade något så var det "Mer jul" som jag kan spela om och om igen. Men ok det är kanske lite tidigt för det. Men snart är det dags och då kommer den gå varm!