Skriv ut denna sida
Recension: Dave Rosewood – No Rodeo in Rome

Recension: Dave Rosewood – No Rodeo in Rome

2020-10-04 - 20:12

På måndag 5 oktober släpper, den i Småland boende amerikanen, Dave Rosewood sitt andra album som han kallar ”No Rodeo in Rome”.

 

I förra veckan ringde jag upp Dave Rosewood för att prata lite om den nya plattan i synnerhet och musik och livet i allmänhet. Vad står titeln ”No Rodeo in Rome” för?

- Andemeningen är att en ”Countryboy” kan känna sig vilsen i storstaden.

Albumet har ett tydligt cowboytema och är mer country än det förra albumet ”Gravel and Gold” som du släppte för två år sedan, vad beror det på?

- Jag ville göra ett album med ett tema och knyta ihop låtarna med en slags berättelse. Egentligen vill jag inte avslöja för mycket hur jag känner eftersom det är upp till var och en som lyssnar att skapa sin egen bild.

 

Dave berättar vidare att fem av låtarna har han skrivit för länge sedan.

- Den äldsta är nog 15 år gammal. De är dock inte inspelade tidigare. Det passade så bra att knyta ihop dem med några nyskrivna låtar till en slags helhet.

 

Dave skrattar förvånat och uppskattande då jag talar om för honom att jag lite oväntat hör lite av Jimi Hendrix ”Third Stone From The Sun” i den instrumentala ”Canyons”. I en låt som för övrigt låter som ett perfekt soundtrack till en västern-film är det ju lite överraskande att Jimi Hendrix spökar. Dave berättar att han ville få lite psykedelisk känsla i låten. Han är också influerad av mycket annan musik än country, han nämner förutom Jimi Hendrix, Neil Young och Pink Floyd.

 

Albumets åtta låtar hänger som sagt ihop och berättar en historia, men de är av rätt så skiftande karaktär. Öppningsspåret ”Long Distance Love” är en lite stökig Honky Tonk. Dave Rosewood har verkligen den rätta sångrösten och det äkta tonfallet. De svenska bandmedlemmarna rockar på fint. Nästan lite som att Dwight Yoakam kompas av Rolling Stones.

 

”Drinkin’ Man” är en riktigt fin kärleksballad om olycklig kärlek. En av mina favoritlåtar på albumet. I ”Two Steps” höjs tempot lite i cowboy-baren. Titelspåret och countryballaden ”No Rodeo in Rome” är också ett av mina favoritspår. Kompet får mig att tänka lite på Gram Parsons. Dave berättar för mig att han utmanade sig själv och spelar Steel-guitar på låten.

 

Den instrumentala ”Canyons” har jag redan berört. ”Sarah (the Cowboy Song) är också en ballad men den skiljer sig en hel del stilmässigt från de tidigare balladerna. Ulf Nilssons fiospel tillför lite svensk folkmusik-känsla.

 

När jag frågar Dave om titeln ”Sarah (the Cowboy Song)”, berättar han att hans ”Brors-dotter” Sarah alltid ville höra sången och då fick hennes namn vara med både i text och titel. ”Sunset” är en spoken-word berättelse som hör ihop med den föregående låten innehållsmässigt, men även musiken återkommer i slutet av låten. Vad är det egentligen som händer med vår Cowboy (som återkommer i texterna)? I avslutande ”Cowboy Moon” kan man förställa sig Dave Rosewood sittandes vid läger-elden och han avslutar sin berättelse när hans vissling till gitarrkompet ljuder ut över stäppen.

 

Det finns egentligen bara ett fel med albumet ”No Rodeo in Rome”. Det är lite för kort med sina dryga 25 minuter. Jag vill ju höra mer, för det är verkligen ett album som ger mersmak.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Den finska producenten, arrangören, låtskrivaren och keyboard-spelaren Tomi Malm släpper sitt andra album Coming Home. Albumet släpps precis som det förra albumet "Walkin' On Air" på det spanska bolaget Contante & Sonante.

Recension: Ellen Sundberg gör lite av en omstart med det nya albumet Levi’s Blue Eyes, ett album som till stor del är inspelat i hennes egen studio hemma på gården i Jämtland.

Recension: Bakom namnet I'm Kingfisher döljer sig Thomas Jonsson, för många kanske mer känd som Thomas Denver Jonsson. På fredag, 9 oktober, släpper han sitt fjärde album under namnet I'm Kingfisher.

Recension: Den första oktober släpper Eric Palmqwist sitt andra soloalbum på svenska. Albumet heter kort och gott "Hej Då".

Recension: Orkestern, eller kanske snarare det artistiska kollektivet, The String Theory har nyligen släppt albumet The Los Angeles Suite.

Recension: I februari detta år släppte för mig helt okände singer/songwritern Jonas Snitt singeln ”When I Wake Up” en låt som fastnar redan efter två lyssningar.

Recension: Titeln på Amanda Ginsburgs nya album är, I det lilla händer det mesta. En titel som faktiskt beskriver Amandas vardagliga texter riktigt bra.

Recension: The Northern Belle har i dagarna släppt sitt tredje album, We Wither, We Bloom på den norska bolaget Die With Your Boots On.

Recension: Goda tider rullar in är titeln på Nisse Hellbergs nya album som släpps på fredag 28 augusti.

Recension: Med den förra plattan "Nya vägar" gjorde Freddie Nyström blues med svenska texter. En verkligen lyckad utmaning. Nu är han på väg igen med albumet som heter just det "På väg igen".