Skriv ut denna sida
Full pott till Allen Finney - In A Blue Frame. (Foto: Pär Dahlerus) Full pott till Allen Finney - In A Blue Frame. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Allen Finney - In A Blue Frame

2020-03-10 - 16:47

För ett par år sedan släppte den i Stockholm bosatte amerikanen Allen Finney sitt förra album som jag gav ett högt betyg i Uppsalanyheter. Nyligen har han släppt uppföljaren "In a Blue Frame" och mina förväntningar är förstås höga efter det fina "Salt breeze with kites".

 

Även detta album släpps som det förra av det lilla skivbolaget MoJo Records. Det är också, som då, producerat av Robert Ivansson som även spelar bas på albumet. Dessutom medverkar en rad svenska musiker, bland andra Björn Gideonsson på trummor och gitarristerna Sebastian Nylund, Christer Lyssarides och Max Schultz.

 

Alla kompositionerna är skrivna av Allen Finney som är en mycket bra låtskrivare. Denna gång är det lite mer blues än på det förra albumet. Man skulle fortfarande kunna kategorisera musiken som "Roots Americana-Blues". Det mest avvikande spåret är "Here I Am at 3 AM" som är ett storbandsjazzigt stycke med blås och hammondorgel. Låten svänger skönt och en uppiggande krydda.

 

Allen Finney har en riktigt skön lite rosslig patina på sin röst som passar helt perfekt till den musik som han gör. Fina sånginsatser gör också Felicia Nielsen och Hanna Francis på var sin låt tillsammans med Finney. Jag kommer att tänka på betydligt mer kända artister som JJ Cale, John Prine, Guy Clark och Ry Cooder när jag lyssnar på Allen Finney. Han är verkligen som en undangömd skatt.

 

Som ni kanske förstår vid det här laget så infriades mina högt ställda förväntningar. Det är verkligen en fröjd att lyssna på denna tidlösa och organiska musik. Allen Finney och alla som bidragit till det här fina albumet är värda full pott denna gång, alltså 10/10 till "In A Blue Frame".

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: American Aquarium släppte nyligen sitt album Lamentations. Ett album som vinner i längden även om det ännu inte riktigt lyft hela vägen för min del...

Recension: Det talas ofta om årets bästa album. Jason Isbell och hans band the 400 Unit med albumet Reunions, som släpps på fredag den 15 maj, aspirerar på titeln enligt min bedömning. Fast det är klart, inte ens halva detta olycksaliga år har passerat ännu och det är kanske bäst att vara försiktig.

Recension: New Dime Collectors är ett band som bildades i Skåne 2016. Bandets fyra medlemmar har lite olika musikaliska bakgrunder. Vilket ger deras musik en speciell krydda.

Recension: De tre artisterna och låtskrivarna Lynne Hanson, Jono Manson och Dave Greaves har nyligen släppt varsitt album av genomgående hög kvalité. Enligt min mening förtjänar de alla tre att uppmärksammas mer, för ingen av dem är nog så värst kända för en bredare publik. Lyssna på deras musik så har ni chans att upptäcka några riktiga guldkorn.

Recension: När Pelle Ekerstam tidigare släppt musik på engelska har han gjort det under sitt alter ego A Beautiful Friend.

Recension: I september 2019 släppte Anders F. Rönnblom sitt förra album, Blärk! - Nya Fosterlandssånger. På fredag 24 april kommer uppföljaren Blärk! – Ballader och Mysterier. En uppföljare så stark att det är frågan om den inte överträffar den förra utgivningen.

Recension: Malla Motel är Mats Ronanders nya album som släpps idag, den 3 april.

Recension: Kanadensiska Basia Bulat, med rötter från Polen, har nyligen släppt sitt femte album, Are you in love? En fråga som hon kanske ställde till sig själv, när hon för en tid sedan hittade kärleken igen.

Recension: Den begåvade gitarristen Sonny Landreth har nyligen släppt sitt album Blacktop Run. Albumet är Landreths elfte studioalbum sedan debuten 1992.

Recension: Conny Bloom har i dagarna släppt sitt andra album med texter på svenska. "Game! Set! Bloom!" som är en mer än värdig uppföljare till albumet "Fullt upp" som kom 2016.