Skriv ut denna sida
Mudfish självbetitlade debutalbum. (Foto: Pär Dahlerus) Mudfish självbetitlade debutalbum. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Gediget debutalbum av Mudfish

2019-11-30 - 04:37

Det svenska bandet Mudfish bildades redan 1997. Dock har det varit tyst ganska länge om bandet och nu har de äntligen efter mer än 20 år släppt sitt självbetitlade album.

 

Under senare år har de varit med på två samlingsplattor som liksom det nya albumet är utgivna av Hemifrån/Paraply Records. "Det är glädjande att se antalet spelningar på Spotify och veta att det finns lyssnare där ute!" säger låtskrivaren Åke Strömberg. Gruppen består av sex stycken musiker men kärnan är Strömberg som skriver musiken till texterna som Joakim Lövgren står för.

 

Mudfish öppnar albumet med ett tufft men lite "misslyckat" intro som avslutas med skratt sedan börjar låten om. På något sätt blir detta kvarlämnade "misstag" en bra inledning och ger en direkt livekänsla som stannar kvar albumet igenom.

 

Musiken svänger bra i medryckande rocklåtar med lite New Wave - punkig känsla och mycket energi. Band som Television och The Clash, men även Moneybrother och Atomic Swing flimrar förbi i mitt huvud. Det kan vara ett tonfall i Joakim Lövgrens röst, en ackordföljd, ett speciellt riff, ibland vet man inte riktigt vad som gör det, en känsla helt enkelt.

 

Låtarna håller en imponerande hög och jämn standard med snygga melodier och refränger. Den lite lagom "skitiga" soundet i produktionen med äkta livekänsla och mycket snygg mixning och mastring tilltalar mig också. Bandet känns väldigt tajt och samspelta.

 

Kort och gott en riktigt bra debutplatta av Mudfish. Deras musik borde kunna tilltala många lyssnare och jag skulle väldigt gärna vilja se dem live. Än så länge har de bara en planerad spelning i sin kalender 16 maj 2020 i hemstaden Borås. Vi får hoppas på en turné snart.

 

Mitt betyg blir 8/10

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under mudfish, debutalbum, recension

Recension: Greg Copeland som nu är 74 år släppte sitt debutalbum redan 1982. Han fick då, inte den uppmärksamhet eller den uppbackning från sitt dåvarande skivbolag som han kanske borde ha fått. Det gjorde att han lämnade musikbranchen.

Recension: Falu-sonen Mattias Lies skivdebuterade redan 2006. I dagarna har han släppt sitt femte album som han kallar Highs & Lows.

Recension: På själva midsommaraftonen har Bob Dylan släppt en ny skiva. Det är hans första skiva med nyskrivna låtar på åtta år.

Recension: När jag recenserade ett tidigare album av Martin Riverfield (Engström) and the Wheels of Fortune, önskade jag att de skulle göra ett album på svenska.

Recension: För en tid sedan fick jag en skiva från Norge med artisten Harald Thune. Dessförinnan ett för mig okänt namn, men när jag började lyssna häpnade jag direkt. Det lät ju så fantastiskt bra.

Recension: Maple & Rye kallar sig själva en folk inspirerad indie-pop grupp.

Recencion: Safari Season som består av Lars Ryen på sång och Anders Lindgren på gitarr och keyboards har i dagarna släppt en fyra-spårs CD-EP. De har också hjälp av Daniel Gullö på bas, trummor, Keyboards och gitarr.

Recension: Lena Swanberg har precis släppt sitt album Sing me the news. Ett spännande album med lite svårkategoriserad musik.

Recension: American Aquarium släppte nyligen sitt album Lamentations. Ett album som vinner i längden även om det ännu inte riktigt lyft hela vägen för min del...

Recension: Det talas ofta om årets bästa album. Jason Isbell och hans band the 400 Unit med albumet Reunions, som släpps på fredag den 15 maj, aspirerar på titeln enligt min bedömning. Fast det är klart, inte ens halva detta olycksaliga år har passerat ännu och det är kanske bäst att vara försiktig.