Skriv ut denna sida
Lamine Cissokho och Manish Pingles nya album får högsta betyg. (Foto: Pär Dahlerus) Lamine Cissokho och Manish Pingles nya album får högsta betyg. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Lamine Cissokho och Manish Pingle - New Continents

2019-10-29 - 18:27

När de båda musikerna från Senegal Lamine Cissokho (bor i Sverige), och Manish Pingle möttes uppstod både vänskap mellan dem och ljuv musik.

 

De båda musikerna träffades förra året i Stockholm på Karl Jonas Winqvist klubb Sing a Song Fighter i Stockholm. De fascinerades av varandras musik. Lamines koraspel och Manish slidespel på sin indiska gitarr. Karl Jonas Winqvist fick idén att de skulle spela in ett album tillsammans och förena sina speciella instrument och de två kontinenter de båda musikerna kommer ifrån.

 

Mötet och idéerna har nu burit frukt och nyligen gavs deras album New Continents ut på Karl Jonas Winqvists egna bolag Sing a Song Fighter. Albumet består av fyra kompositioner där de båda musikernas instrument möts samt var sitt solostycke. Det är intressant att höra hur väl deras instrument och musik passar ihop fastän de kommer från olika världsdelar. Det slår mig verkligen hur universell musiken är och hur man kan förena och bygga broar med hjälp av musik.

 

Jag fick också förmånen att få se Lamine Cissokho och Manish Pingle spela tillsammans live tidigare i år, men missade tyvärr deras senaste uppträdande tillsammans i Stockholm alldeles nyligen. Båda två är ödmjuka mästare på sina respektive instrument.

 

Det är väldigt behagligt att sjunka in i deras hypnotiska värld av toner. Det är givetvis svårt att jämföra deras musik med den musik vi är mer vana att lyssna på. Jag njuter av att lyssna på deras musik och det är nästan som att någon sorts urkraft tar tag i mig när tankarna virvlar iväg.

 

Jag ger hela det lyckade projektet och detta fina album högsta betyg, 10/10.

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Falu-sonen Mattias Lies skivdebuterade redan 2006. I dagarna har han släppt sitt femte album som han kallar Highs & Lows.

Recension: På själva midsommaraftonen har Bob Dylan släppt en ny skiva. Det är hans första skiva med nyskrivna låtar på åtta år.

Recension: När jag recenserade ett tidigare album av Martin Riverfield (Engström) and the Wheels of Fortune, önskade jag att de skulle göra ett album på svenska.

Recension: För en tid sedan fick jag en skiva från Norge med artisten Harald Thune. Dessförinnan ett för mig okänt namn, men när jag började lyssna häpnade jag direkt. Det lät ju så fantastiskt bra.

Recension: Maple & Rye kallar sig själva en folk inspirerad indie-pop grupp.

Recencion: Safari Season som består av Lars Ryen på sång och Anders Lindgren på gitarr och keyboards har i dagarna släppt en fyra-spårs CD-EP. De har också hjälp av Daniel Gullö på bas, trummor, Keyboards och gitarr.

Recension: Lena Swanberg har precis släppt sitt album Sing me the news. Ett spännande album med lite svårkategoriserad musik.

Recension: American Aquarium släppte nyligen sitt album Lamentations. Ett album som vinner i längden även om det ännu inte riktigt lyft hela vägen för min del...

Recension: Det talas ofta om årets bästa album. Jason Isbell och hans band the 400 Unit med albumet Reunions, som släpps på fredag den 15 maj, aspirerar på titeln enligt min bedömning. Fast det är klart, inte ens halva detta olycksaliga år har passerat ännu och det är kanske bäst att vara försiktig.

Recension: New Dime Collectors är ett band som bildades i Skåne 2016. Bandets fyra medlemmar har lite olika musikaliska bakgrunder. Vilket ger deras musik en speciell krydda.