Skriv ut denna sida
Robert Randolph & The Family Bands nya skiva "Brighter Days" (Foto: Pär Dahlerus) Robert Randolph & The Family Bands nya skiva "Brighter Days" (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Robert Randolph & The Family Band - Brighter Days

2019-08-30 - 00:18

Robert Randolph & The Family Band har nyligen släppt albumet Brighter Days. Ett album fullt med soul, funk och blues kryddad av en stor nypa gospel.

 

Robert Randolph växte bildligen upp i kyrkan där han lärde sig spela pedal-steel gitarr. Det tog många år innan han ens hörde talas om den världsliga musiken utanför kyrkans väggar. Gospel-musiken från kyrkan har tydligt påverkat Robert Randolph. Han har tagit med sig mycket av det arvet i sitt eget musikskapande. Det finns ett stort inslag av dessa rötter i den soul, funk och blues som Randolph och hans band bjuder på. Musiken är verkligen som en mustig gryta men många olika ingredienser, och själva fonden är gospel.

 

The Family Band är inte bara ett namn. Roberts syster Lenesha sjunger både solo och körsång. Rytmsektionen består av kusinerna Daniel Morgan på bas och Marcus Randolph på trummor. Att det ledande soloinstrumentet är just pedal-steel är ovanligt och annorlunda, men fungerar utmärkt. Robert Randolph är även en bra sångare.

 

Albumets enda cover kommer från en annan grupp med kyrklig bakgrund, nämligen The Staple Singers. Robert Randolph gör en fin version av Pops Staples komposition Simple Man. Dave Cobb som tidigare producerat album åt Chris Stapleton, Sturgill Simpson och Jason Isbell står för produktionen av det utmärkta albumet Brighter Days.

 

Mitt betyg blir 7/10

 

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Det svenska bandet Mudfish bildades redan 1997. Dock har det varit tyst ganska länge om bandet och nu har de äntligen efter mer än 20 år släppt sitt självbetitlade album.

Recension: Den begåvade pianisten Joel Lyssarides har nyligen släppt sitt andra album "A better place" som är en värdig uppföljare till förra årets mästerverk "Dreamer".

Recension: Det råder väl inga större tvivel om var Hellsingland Underground har sina rötter, i Hälsingland förstås. Bandet som bildades redan 2006 släppte sitt femte album för ett tag sedan.

Recension: För ungefär ett år sedan släppte Lars Bygdén sitt mästerverk Dark Companion, jag gav det högsta betyg 10/10 och utnämde det till ett av 2018 års bästa album (se länk efter denna artikel).

Recension: Jazzsångerskan Isabella Lundgren tolkar Bob Dylan på sitt nya album Out of the Bell Jar. Visst går hon utanför sin egen säkerhetszon, men som hon gör det. I varje ton som hon sjunger kan man höra hennes kärlek till Dylans texter och musik.

Recension: Hannah Aldridge som härstammar från musikmeckat Muscle Shoals, Alabama är en flitigt turnerande artist som dessutom ofta besöker Sverige. Hon är en fantastisk liveartist. Det känns därför passande att hon nu givit ut sin första liveskiva "Live in Black and White".

Recension: När de båda musikerna från Senegal Lamine Cissokho (bor i Sverige), och Manish Pingle möttes uppstod både vänskap mellan dem och ljuv musik.

Recension: Rag-And-Bone med rötterna i Skåne har nyligen släppt sitt fjärde album, How long is the dark?

Recension: I nästa vecka, den 27 september, släpper rockpoeten Anders F Rönnblom sitt 27:e studioalbum. Han kallar det för Blärk! - Nya Fosterlandssånger.

Recension: På fredag 6 september släpper Slowman sitt nya album "En romantisk idiot". Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus har lyssnat på albumet samt fått en pratstund inför skivsläppet med Svante "Slowman" Törngren.