Skriv ut denna sida
Daniel Norgrens album "Wooh Dang" (Foto: Pär Dahlerus) Daniel Norgrens album "Wooh Dang" (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Wooh Dang - Daniel Norgren

2019-05-23 - 20:20

Daniel Norgren har nyligen släppt sitt åttonde album, Wooh Dang. Det har hunnit gå 12 år sedan det första albumet släpptes.

 

Daniel Norgen kommer från Boråstrakten, men man skulle kunna tro att han kom från New Orleans eller någon annan stans i den amerikanska södern. Lyssna till exempel på albumets tredje spår Dandelion Time. Musiken får väl sägas vara en slags "Roots-Blues-Americana".

 

Norgren är en lagom bra sångare, med det menar jag att han har mycket känsla i sin röst utan att den egentligen är så väldigt speciell. Förutom att det inte finns någon likhet röstmässigt med Tom Waits så ligger musiken ganska nära Waits stilmässigt, speciellt hans äldre produktioner.

 

Intressant är att Daniel Norgren genom sin musik och sina själfulla och starka liveframträdanden har lyckats att göra sig ett namn långt utanför Sveriges gränser. Han fyllde nyligen Cirkus i Stockholm i princip utan marknadsföring. Den turné han är ute på nu landar bland annat i Norge, Tyskland, Holland, Storbrittanien, Belgien och USA.

 

Den jordnära musiken med rötterna i den amerikanska myllan går verkligen hem i stora delar av världen. Det är nog ändå främst som liveartist som Norgren byggt upp sitt rykte.

 

Wooh Dang är ett mycket bra album men jag kan sakna lite mer variation i tempot. Låtarna har en tendens att flyta ihop lite. Det drar ner lite och mitt betyg blir därför 8/10.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under recension, daniel norgren, musik

Recension: På fredag 6 september släpper Slowman sitt nya album "En romantisk idiot". Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus har lyssnat på albumet samt fått en pratstund inför skivsläppet med Svante "Slowman" Törngren.

Recension: Lars Brundins andra album, Kostymer, släpptes den 30 augusti. För några dagar sedan hade jag inte hört talas om Lars Brundin. Redan det smakfulla omslaget bådade gott, samt att skivan är utgiven på Rootsys label, en kvalitetsstämpel i sig.

Recension: Robert Randolph & The Family Band har nyligen släppt albumet Brighter Days. Ett album fullt med soul, funk och blues kryddad av en stor nypa gospel.

Recension: Gitarristen Freddie Nyström har tillsammans med sin kvartett nyligen släppt albumet Nya vägar med blues på svenska.

Recension: Wilder Woods självbetitlade album är en debut, men ändå inte, för artisten som döljer sig bakom namnet.

Recension: Förra sommaren uppträdde faktiskt Dylan Earl två gånger i Uppsala. Först öppnade han som duo till Good Harvest sedan återkom han med sitt band och värmde upp Parksnäckans publik inför Doug Seegers uppträdande.

Recension: Faris Nourallah är nog för de flesta ett okänt namn, så var det även för mig innan jag fick ett exemplar av den senaste utgivna musiken på albumet Minus One.

Recension: Den sedan 2001 i Sverige bosatta senegalesiske koraspelaren Lamine Cissokho har nyligen släppt sitt fjärde soloalbum.

Recension: Den israeliska världsbasisten Avishai Cohen har nyligen släppt sitt 17:e album som bandledare. Albumet som heter Arvoles är inspelat i svenska Nilento studios. En studio som kommit att bli en favoritstudio för Cohen.

Recension: Martin Engström som han egentligen heter spelade bas i John Lindberg trio i nio år. Som Martin Riverfield tillsammans med sitt band The Wheels of Fortune har han nyligen släppt sitt tredje album sedan 2013.