Skriv ut denna sida
Efter 13 år tystnad ger John Prine ut albumet "The Tree of Forgiveness" (Foto: Pär Dahlerus) Efter 13 år tystnad ger John Prine ut albumet "The Tree of Forgiveness" (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: John Prine - The Tree of Forgiveness

2018-04-13 - 00:32

Det är 13 år sedan John Prine senast släppte ett album med egna kompositioner. Siffran 13 kommer igen som albumets releasedatum, som är just fredagen den 13 april.

 

John Prine "upptäcktes" redan 1971 av Kris Kristofferson då Prine också gav ut sitt första och självbetitlade album. Det nya albumet "Tree of Forgiveness" är producerat av Dave Cobb som tidigare arbetat med unga stjärnor som Jason Isbell och Chris Stapleton. Flera av låtarna är skrivna tillsammans med andra låtskrivare. Nämnas kan Roger Cook, Dan Auerbach, Keith Sykes och övverraskande Phil Spector. Pat Mclaughlins insatser förekommer mest ofta.

 

John Prine har också tagit hjälp av flera unga artister på skivan: Jason Isbell, Amanda Shires och Brandi Carlittle bidrar alla med sina insatser. Amanda Shires var med på John Prines turné 2017 som bland annat hade ett stopp på Cirkus i Stockholm den 18 april. Den nu 71-årige Prine har just börjat en turné i USA trots vaklande hälsa. Han har ju varit drabbad av två olika cancerformer. Med sig på nya turnén har han gästartister som Tyler Childers och Colter Wall. Artister med potential att bli framtida legendarer.

 

Man känner verkligen igen John Prine på det nya albumet. Han är en låtskrivare av stora mått. Visst är hans röst lite ärrad av tidens gång och cancern. Den skrovliga stämman passar som hand i handske till hans små fängslande berättelser. Han låter lite som Johnny Cash gjorde på sina senare alster. Han låter även lite som sin tio år äldre upptäckare Kristofferson gör på äldre där.

 

Det känns lite oroväckande när man lyssnar på det avslutande spåret "when I Go to heaven. Det är kusligt starkt av en gammal mästare att göra ett så bra album

 

Mina favoritspår: Summer's End och Caravan of Fools. Hade albumet hållit lika hög klass som de spåren hade mitt betyg varit det högsta. Nu blir det lite lägre och slutar på 8/10.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under recension, john prine, musik

Recension: Rag-And-Bone med rötterna i Skåne har nyligen släppt sitt fjärde album, How long is the dark?

Recension: I nästa vecka, den 27 september, släpper rockpoeten Anders F Rönnblom sitt 27:e studioalbum. Han kallar det för Blärk! - Nya Fosterlandssånger.

Recension: På fredag 6 september släpper Slowman sitt nya album "En romantisk idiot". Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus har lyssnat på albumet samt fått en pratstund inför skivsläppet med Svante "Slowman" Törngren.

Recension: Lars Brundins andra album, Kostymer, släpptes den 30 augusti. För några dagar sedan hade jag inte hört talas om Lars Brundin. Redan det smakfulla omslaget bådade gott, samt att skivan är utgiven på Rootsys label, en kvalitetsstämpel i sig.

Recension: Robert Randolph & The Family Band har nyligen släppt albumet Brighter Days. Ett album fullt med soul, funk och blues kryddad av en stor nypa gospel.

Recension: Gitarristen Freddie Nyström har tillsammans med sin kvartett nyligen släppt albumet Nya vägar med blues på svenska.

Recension: Wilder Woods självbetitlade album är en debut, men ändå inte, för artisten som döljer sig bakom namnet.

Recension: Förra sommaren uppträdde faktiskt Dylan Earl två gånger i Uppsala. Först öppnade han som duo till Good Harvest sedan återkom han med sitt band och värmde upp Parksnäckans publik inför Doug Seegers uppträdande.

Recension: Faris Nourallah är nog för de flesta ett okänt namn, så var det även för mig innan jag fick ett exemplar av den senaste utgivna musiken på albumet Minus One.

Recension: Den sedan 2001 i Sverige bosatta senegalesiske koraspelaren Lamine Cissokho har nyligen släppt sitt fjärde soloalbum.