Skriv ut denna sida
Jon Byrds album "Dirty Ol' River" (Foto: Pär Dahlerus) Jon Byrds album "Dirty Ol' River" (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Jon Byrd "Dirty Ol' River"

2017-12-04 - 11:49

Alabamafödde men numera Nashvillebaserade Jon Byrd har släppt sitt fjärde soloalbum. "Dirty Ol' River" är ett nära nog perfekt countryalbum.

 

Albumet innehåller 10 låtar varav Jon Byrd medverkat som kompositör på mer än hälften. Musiken är en "roots" country som känns väldigt äkta. Jon Byrd har en lite "torr" men helt perfekt röst för musik av denna typ. Rösten påminner lite om en annan bra artist inom denna genre, Joe Ely. Artister som Gram Parsons och Rodney Crowell dyker också upp i mina tankar.

 

Pedal Steel är en viktig ingrediens i musiken som i övrigt bärs upp av akustiska gitarrer, elgitarr, bas och trummor.

 

Albumets första spår "I get lost" är mitt favoritspår men i stark konkurrens med de två följande låtarna "Dirty Ol' River" och "I can Dream". Överhuvudtaget håller alla albumets 10 låtar väldigt hög klass och favoriterna varierar i takt med lyssningarna på detta utmärkta album.

Jon Byrd borde vara ett mer välkänt namn av alla som gillar Country/Americana. Jag tycker definitivt att detta är ett av årets bästa i sin genre.

 

Mitt betyg blir 10/10

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Taggad under recension, jon byrd, country, musik

Recension: Eric Palmqwist har gjort sitt första album i eget namn. Albumet heter "En halv gris kan inte gå". Förutom att det är Palmqwist första soloalbum är det också hans första på svenska.

Recension: Idag den 18 januari släpps det fantastiska albumet "I huvet på varann" med musik av Klas Qvist och svenska texter av Mikael Ramel.

Recension: Charlee Porter har nyligen släppt en EP med skön country-baserad Americana.

Recension: De två albumen "Blinding Blue Neon" med The Northern Belle och "Light Shadow" av Anne Marie Almedal har både likheter och olikheter.

Recension: Två album, två amerikanska artister med stora likheter men ändå från två olika världar, Allen Finney och John Hiatt.

Recension: Richard Durrant är en brittisk gitarrist som gärna går sina egna vägar. Trots att han i grunden är en klassisk gitarrist är han inte rädd för att blanda olika stilar.

Recension: Lars Bygdén (LB) började studioarbetet med Dark Companion för ungefär fyra år sedan.

Recension: På sitt nya album Global Griot knyter Eric Bibb ihop amerikansk blues, soul och folkmusik med rytmer och musik från Västafrika.

Recension: Joe Bonamassa "Redemption" släpptes den 21 september och Doyle Bramhall II släpper sitt album "Shades" den 5 oktober. Båda ges ut på Provogue records/Mascot Label Group.

Recension: Trots bandnamnet så har inte Asleep at the Wheel somnat vid ratten. De har inte heller tagit så nya vägar. Deras nya album heter ju New Routes.