Skriv ut denna sida
En lyrisk Pär Dahlerus ger Perfekt Blue Skys senaste album högsta betyg. (Foto: Pär Dahlerus) En lyrisk Pär Dahlerus ger Perfekt Blue Skys senaste album högsta betyg. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Perfect Blue Sky "The Eye of Tilos"

2017-09-18 - 03:53

Perfect Blue Sky's mästerverk "The Eye of Tilos" är deras andra album. Bandet som främst satsar på den brittiska marknaden är baserat i Sverige. I grunden är de en duo som består av australienskan Jane Kitto Andersson och hennes svenska man Pna Andersson.

 

De sjunger båda två och spelar båda flera olika instrument som gitarr, melotron, bas och slagverk. De har på detta album tagit hjälp av flera gästmusiker. Danny Oakhill spelar olika klaviaturinstrunent på 7 av CD-versionens 12 låtar. Frank Bessard spelar trummor på ett par spår.

 

Lewis Parsons bidrar med sin altfiol eller viola som den också kallas. Jerry Donahue som bland annat varit med i Fairport Convention spelar gitarr på "Portrait of love" och Dave Getz som varit med i Big Brother and the holding company spelar trummor på albumets sista spår "Head in clouds".

 

Albumet innehåller uteslutande orginalkompositioner av Kitto och Pna. Musiken har en utpräglad 70-tals känsla som bland annat förstärks av instrumentet Melotron. Trots 70-tals känslan känns det mycket fräscht och tidlöst när musiken svävar och flödar fram.

 

Både Kitto och Pna sjunger mycket bra, både tillsammans och var för sig, ofta starkt uppbackad av partnerns röst. Deras röster passar mycket bra ihop och växer nästan samman. Pna's elgitarrspel är mycket snyggt och solona återhållsamma och aldrig för mycket eller dominerande. De snygga slingorna vävs in i musiken.

 

Perfect Blue Sky har verkligen lyckats med att skapa sitt egna unika sound. Självklart får man ändå vibbar av många gamla idoler såsom Buckigham Nicks som sedermera blev medlemmar i Fleetwood Mac på 70-talet, Pink Floyd, The Beatles men även Jimi Hendrix i vissa gitarrslingor.

 

Texterna som också är av hög kvalité handlar bland annat om kärlek, vänskap och att tro på sina drömmar. Drömska musiklandskap med akustiska gitarrer och melotron blandas med rockigare tongångar som det slår gnistor om.

 

Jag imponeras av den genomgående höga kvalitén. Det finns inte ett svagt spår på plattan. Det är definitivt ett av de bästa och mest helgjutna album jag har hört på mycket länge. Jag golvades redan vid första lyssningen men låtarna fortsätter bara att växa för varje lyssning. Det går nästan inte att sluta lyssna på detta magnifika album. Jag vill bara höra mer och mer av det och av Perfect Blue Sky's musik.

 

Perfect Blue Sky satsar först och främst på den brittiska marknaden men förtjänar berömmelse över hela världen. Albumet "The Eye of Tilos" är en riktig pärla utan några svaga partier. Oj så bra Perfect Blue Sky är.

 

Betygsskalan räcker knappt till, 10/10 är ett självklart betyg.

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: På fredag 6 september släpper Slowman sitt nya album "En romantisk idiot". Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus har lyssnat på albumet samt fått en pratstund inför skivsläppet med Svante "Slowman" Törngren.

Recension: Lars Brundins andra album, Kostymer, släpptes den 30 augusti. För några dagar sedan hade jag inte hört talas om Lars Brundin. Redan det smakfulla omslaget bådade gott, samt att skivan är utgiven på Rootsys label, en kvalitetsstämpel i sig.

Recension: Robert Randolph & The Family Band har nyligen släppt albumet Brighter Days. Ett album fullt med soul, funk och blues kryddad av en stor nypa gospel.

Recension: Gitarristen Freddie Nyström har tillsammans med sin kvartett nyligen släppt albumet Nya vägar med blues på svenska.

Recension: Wilder Woods självbetitlade album är en debut, men ändå inte, för artisten som döljer sig bakom namnet.

Recension: Förra sommaren uppträdde faktiskt Dylan Earl två gånger i Uppsala. Först öppnade han som duo till Good Harvest sedan återkom han med sitt band och värmde upp Parksnäckans publik inför Doug Seegers uppträdande.

Recension: Faris Nourallah är nog för de flesta ett okänt namn, så var det även för mig innan jag fick ett exemplar av den senaste utgivna musiken på albumet Minus One.

Recension: Den sedan 2001 i Sverige bosatta senegalesiske koraspelaren Lamine Cissokho har nyligen släppt sitt fjärde soloalbum.

Recension: Den israeliska världsbasisten Avishai Cohen har nyligen släppt sitt 17:e album som bandledare. Albumet som heter Arvoles är inspelat i svenska Nilento studios. En studio som kommit att bli en favoritstudio för Cohen.

Recension: Martin Engström som han egentligen heter spelade bas i John Lindberg trio i nio år. Som Martin Riverfield tillsammans med sitt band The Wheels of Fortune har han nyligen släppt sitt tredje album sedan 2013.