Skriv ut denna sida
Fyra nya starka album, varav en får högsta betyg av Uppsalanyheters musikskribent. (Foto: Pär Dahlerus) Fyra nya starka album, varav en får högsta betyg av Uppsalanyheters musikskribent. (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Fyra nya starka album

2017-06-12 - 02:06

Uppsalanyheters musikskribent Pär Dahlerus recenserar fyra nya starka plattor från Sam Outlaw, Justin Townes Earle, Daniel Romano och Garland Jeffreys. En av dessa album belönas med högsta möjliga betyg tio av tio.

 

Sam Outlaw "Tenderheart"

Sam Outlaw har släppt sitt andra album "Tenderheart" Det förra albumet "Angelino" var en stor succé. Nu har alltså den viktiga uppföljaren släppts. "Tenderheart" är inte lika direkt men efter några lyssningar börjar det sitta.

 

Sam Outlaw har lyckats förnya sig och ändrat sitt sound lite lagom mycket. Det mer traditionella countrysoundet har nu vävts in i en poppigare matta. Det låter mer Kalifornien om det, lite som en mix av Dwight Yoakam och James Taylor. Det är ett snyggt och "slickt" sound, kanske lite för välpolerat ibland.


Sam Outlaws karriär har bara börjat och jag är säker på att vi kommer att få höra mer av honom i framtiden. Han är dessutom snart på sverigebesök där även ett stopp i Uppsala verkar vara på agendan. Mitt betyg blir 8/10.

 

Justin Townes Earle "Kids in the street"

Att ha en berömd förälder gör det nog inte så lätt för en del artister, men visst kan det väl också ge draghjälp. I Justin Townes Earles fall är det förstås pappa Steve som man lätt jämför honom med. De gör ju båda två musik inom samma genre.

 

Det är faktiskt frågan om inte Justin Townes Earle till och med närmat sig Steve Earles musik lite mer på den nya skivan. "Kids in the street" känns mer traditionell rootsy americana än de tidigare albumen som han har givit ut.

 

Det känns som att Justin Townes Earle har hittat hem på det nya albumet som är ett av hans starkaste hittills. Det känns som han vågar närma sig pappa Steves musik på ett annat sätt än tidigare. Albumet är producerat av Mike Mogis. Alla låtar är skrivna av Justin Townes Earle. Ett mycket bra album som jag ger 8/10.

 

Daniel Romano "Modern Pressure"

Kanadensaren Daniel Romano är ett av de mest intressanta namnen som dykt upp under de senaste året. "Modern Pressure" är hans sjätte album sedan 2010 då han debuterade med "Workin' for the music man". Han har ändrat stil från album till album så man vet aldrig riktigt vad man ska förvänta sig.

 

De första albumen var countrybetonade och då jämfördes Romano främst med Lee Hazlewood. Han har sedan dess genomgått en stor förändring både stilmässigt och på det sätt som han sjunger. Personligen har jag gillat allt han gjort och inte heller "Modern Pressure" gör mig det minsta besviken. Sedan förra årets "Mosey" så är kanske inte förändringen så stor men den finns där ändå.

 

På det första spåret "Ugly Human Heart pt. 1" Låter Daniel Romano som 70-talets Bob Dylan på helium. Överhuvudtaget tänker jag mycket på Dylan och Beatles. Lyssna till exempel på Impossible Green som kunde varit skriven av George Harrison med gitarrspel och allt. Ibland är det lite psykadeliskt och jag tänker att det passar bra att detta album släpps lagom till Stg. Peppers 50 års jubileum.

 

Jag får liksom inte nog av Daniel Romanos musik. Den trollbinder mig verkligen. Trots de starka influenserna som jag hör i hans musik så är den helt och hållet unik. "Modern Pressure" är en solklar fullträff igen från den fantastiske Daniel Romano. Högsta betyg 10/10 utan minsta tvekan.

 

Garland Jeffreys "14 steps to Harlem

En senior i detta sällskap är Garland Jeffreys, vars nya album 14 steps to Harlem" också är riktigt bra. Öppningsspåret "When you call my name" är en riktig rock-rökare i Springsteens anda. "Schoolyard Blues skulle kunnat varit en Stones låt. "14 steps to Harlem" är en skön rockballad.

 

Skivan fortsätter på detta omväxlande sätt. Vi får också lite reggae och några lite onödiga covers av Lennon/McCartneys "Help" samt Lou Reeds "Waiting for my man", även om han gör det bra. I helhet är det ett bra album även om det är lite ojämt men också omväxlande på gott och ont. Mitt betyg blir 7/10.

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: För ungefär ett år sedan släppte Lars Bygdén sitt mästerverk Dark Companion, jag gav det högsta betyg 10/10 och utnämde det till ett av 2018 års bästa album (se länk efter denna artikel).

Recension: Jazzsångerskan Isabella Lundgren tolkar Bob Dylan på sitt nya album Out of the Bell Jar. Visst går hon utanför sin egen säkerhetszon, men som hon gör det. I varje ton som hon sjunger kan man höra hennes kärlek till Dylans texter och musik.

Recension: Hannah Aldridge som härstammar från musikmeckat Muscle Shoals, Alabama är en flitigt turnerande artist som dessutom ofta besöker Sverige. Hon är en fantastisk liveartist. Det känns därför passande att hon nu givit ut sin första liveskiva "Live in Black and White".

Recension: När de båda musikerna från Senegal Lamine Cissokho (bor i Sverige), och Manish Pingle möttes uppstod både vänskap mellan dem och ljuv musik.

Recension: Rag-And-Bone med rötterna i Skåne har nyligen släppt sitt fjärde album, How long is the dark?

Recension: I nästa vecka, den 27 september, släpper rockpoeten Anders F Rönnblom sitt 27:e studioalbum. Han kallar det för Blärk! - Nya Fosterlandssånger.

Recension: På fredag 6 september släpper Slowman sitt nya album "En romantisk idiot". Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus har lyssnat på albumet samt fått en pratstund inför skivsläppet med Svante "Slowman" Törngren.

Recension: Lars Brundins andra album, Kostymer, släpptes den 30 augusti. För några dagar sedan hade jag inte hört talas om Lars Brundin. Redan det smakfulla omslaget bådade gott, samt att skivan är utgiven på Rootsys label, en kvalitetsstämpel i sig.

Recension: Robert Randolph & The Family Band har nyligen släppt albumet Brighter Days. Ett album fullt med soul, funk och blues kryddad av en stor nypa gospel.

Recension: Gitarristen Freddie Nyström har tillsammans med sin kvartett nyligen släppt albumet Nya vägar med blues på svenska.