Skriv ut denna sida
Eric Gailes "Middel of the road". (Foto: Pär Dahlerus) Eric Gailes "Middel of the road". (Foto: Pär Dahlerus)

Recension: Eric Gales "Middle of the Road"

2017-02-26 - 01:28

Den 24 februari släppte Provogue Records/Mascot Label Group sin fjärde release med supergitarristen Eric Gales. Hans fjortonde album totalt sett.


Eric Gales hyllas bland annat av Joe Bonamassa och Carlos Santana som en av de bästa gitarristerna i världen. Redan när Eric Gales släppte sitt första album 1991, som sextonåring, så kallades han den nya Jimi Hendrix.

 

På det nya albumet "Middle of the Road" spelar Gales också bas och sjunger förutom det snygga gitarrspelet. Med den nya plattan känner han sig pånyttfödd och fri. Av albumets 11 låtar är det bara en cover, Freddie Kings "Boogie Man" med gästspel av en annan duktig gitarrist, Gary Clark Jr. Texterna är ofta personliga och utlämnande som på "Change in me (the rebirth)" som handlar om att ta kommandot över sitt liv och att förändras.


I grunden av musiken ligger bluesen men med inslag av soul och rock eller lite reggae på den Clapton liknande "Been so long". På "help yourself" får han hjälp av det sextonåriga gitarrundret Christone "Kingfish" Ingram och på "Repetition" dyker storebror Eugen Gales upp.


Förutom det briljanta gitarrspelet så sjunger Eric Gales bra också. "Middle of the Road" är ett tilltalande album som tål många lyssningar fast det är lättsmält. Det är faktiskt lite svårt att förstå att Eric Gales inte är större än vad han är. Kan detta vara det stora genombrottet?

 

Pär Dahlerus
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Recension: Det svenska bandet Mudfish bildades redan 1997. Dock har det varit tyst ganska länge om bandet och nu har de äntligen efter mer än 20 år släppt sitt självbetitlade album.

Recension: Den begåvade pianisten Joel Lyssarides har nyligen släppt sitt andra album "A better place" som är en värdig uppföljare till förra årets mästerverk "Dreamer".

Recension: Det råder väl inga större tvivel om var Hellsingland Underground har sina rötter, i Hälsingland förstås. Bandet som bildades redan 2006 släppte sitt femte album för ett tag sedan.

Recension: För ungefär ett år sedan släppte Lars Bygdén sitt mästerverk Dark Companion, jag gav det högsta betyg 10/10 och utnämde det till ett av 2018 års bästa album (se länk efter denna artikel).

Recension: Jazzsångerskan Isabella Lundgren tolkar Bob Dylan på sitt nya album Out of the Bell Jar. Visst går hon utanför sin egen säkerhetszon, men som hon gör det. I varje ton som hon sjunger kan man höra hennes kärlek till Dylans texter och musik.

Recension: Hannah Aldridge som härstammar från musikmeckat Muscle Shoals, Alabama är en flitigt turnerande artist som dessutom ofta besöker Sverige. Hon är en fantastisk liveartist. Det känns därför passande att hon nu givit ut sin första liveskiva "Live in Black and White".

Recension: När de båda musikerna från Senegal Lamine Cissokho (bor i Sverige), och Manish Pingle möttes uppstod både vänskap mellan dem och ljuv musik.

Recension: Rag-And-Bone med rötterna i Skåne har nyligen släppt sitt fjärde album, How long is the dark?

Recension: I nästa vecka, den 27 september, släpper rockpoeten Anders F Rönnblom sitt 27:e studioalbum. Han kallar det för Blärk! - Nya Fosterlandssånger.

Recension: På fredag 6 september släpper Slowman sitt nya album "En romantisk idiot". Uppsalanyheters skribent Pär Dahlerus har lyssnat på albumet samt fått en pratstund inför skivsläppet med Svante "Slowman" Törngren.