Man blir äldre oavsett om man vill eller inte.

När schemat för seriespelet kommer ut varje år så brukade man i sina något yngre dagar titta efter när de mest roliga matcherna ska spelas. När är det derby och när ska man få spela mot det där laget som man avskyr lite extra, typ Gävle eller FBC Uppsala.

Dessa helger blev enorma höjdpunkter under året, ungefär som helger med Manchester derbyn är idag.

Jag kommer till och med ihåg att man såg fram emot långa bortaresor och att spendera en hel dag i buss, bara för att innebandy var så sjukt kul och att umgås med laget var det bästa som fanns.

Idag ser det lite annorlunda ut prioriteringsmässigt, det första man tittar efter i schemat är de spellediga helgerna, när ska man planera in något annat!

Alla bortamatcher känns tunga, även om de så är bara ett par mil bort. Skulle vi inte ha så kort samlings tid i Uppsala IBK hade nog även hemmamatcherna känts dryga.  Långa bortamatcher med buss känns ungefär som en riktigt trött måndags morgon, man letar ursäkter för att komma undan.

Innebandy är fortfarande kanon kul, men man har väl insett att det finns annat att göra.

Jag kommer ihåg när man var junis och livet kretsade kring innebandy, man hånade alla de gubbar som gnällde över dåliga knän, ont i ryggen, barnvakt och så vidare. Idag är man där själv och ser nu istället ner på alla dessa jobbiga juniorer som studsar in på planen och tycker det sjukt kul att bara springa.

Så, i helgen är det spelledigt! För mig blir det att åka ner till Göteborg med frugan och bara ta det lugnt och umgås med massa sköna människor.

Jag kommer garanterat kolla alla innebandy hemsidor cirka 200gånger så lite beroende är man kanske ändå.

//Pontus Holmgren #83